Tjuvträning på uppfarten

Asta är halt och anmäld till tävling på lördag. Det var evigheter sedan hon startade i tvåan men hon kan fortfarande alla momenten, riktigt bra till och med. Tjuvtränade lite på uppfarten utanför huset ikväll, i mörkret så rutan var kanske inte så lätt att se. Peppar henne till max och öser belöningar över henne – inte så långsiktigt men det kanske kan räcka för att prestera på lördag. Hon är ingen hund man ”traggar” med, då ledsnar hon.

Fritt följ: Helt ok i alla fall det korta som jag körde nu. Fast hon var faktiskt lite långt fram.

Läggande u gång: Bra, riktigt bra :)

Inkallning: Sitter i ryggmärgen även den och nu ska hon ju inte heller stanna…

Fjärr: Hihihi, hon blir så glad. Fina skiften och hon provade inte med stå (bra det). Ska man vara petig så vill jag helst ha bort ett litet extra stopp som hon ibland gör, det är jättelitet men jag vill helst att hon gör allt i en och samma rörelse.

Rutan: Nja, den var lite svår att se i mörkret, stannade på gränsen till för tidigt första skicket men backa är ju en av favoriterna så… Andra skicket var bättre (då hade hon ju koll på var rutan stod) fast hon sprang och småhoppade ut…

Apportering: Hade träapporten i bilen så jag tog metallen – så gott att kunna skriva att det gick bra, nästan helt magiskt. Satte sig lite snett vid avlämnandet. Det som speedar upp henne är att köra apportering men hjälp av en annan person som håller henne och apporten och på mitt kommando (när hon tittar på apporten) släpper henne. Kör alltså bara tillbakagången. Då blir det oftast bra tempo hela vägen in, inget tugg, fin ingång :)

Platsliggning tränade jag inte, det är ruggigt kallt ute. Ska köra det i veckan. Och just det, hoppade det gjorde vi inte heller.

Jag har sagt till någon att om inte Asta klarar uppflyttning nu ska jag aldrig mer tävla henne i lydnad… Nu har vi haft riktigt dåliga förberedelser, så det tar jag tillbaka. Momenten verkar finnas där, frågan är hur det är med uthålligheten. Jaja, vi får se hur det blir och om tassen håller. Robin finns som ett alternativ, om det är ok att byta. Han behöver ifs gnuggas lite mer i rutan och framför allt med apporteringen (ingångar och avlämningar)…

Trädgårdshundar i snöskrud

Hello World! Robin kollar in omgivningarna.

Robin – Prince of Snow

Snödrottningen

Asta spejar från kullen

Förstapris!

I fredags var Robin och jag i Jönköping för att försöka inkassera ett förstapris. Ja, det var faktiskt så det kändes – vi ska bara ha det… Hade inte koll på att det var en kvällstävling som jag anmälde mig till, ännu mindre att det var en fredagskväll. Det kan jag säga, kvällstävlingar i all ära, men efter en hektisk arbetsvecka, mörker, hala vägar, hunddagis… Nej, vi håller oss nog till helgtävlingar – i alla fall så här års!

Tävlingen var väldigt trevlig, ett ridhus modell större med tre klasser samtidigt. Nja, nu efter att ha varit där hade jag nog tänkt mig ridhuset något större. Ville ha startnummer ett och drog det också! Kändes som om det var det bästa eftersom det var så svårt att hålla koll på startordningen.

Platsliggning: 9
Inga problem men kändes konstigt att stå så nära. Robin var lite ofokuserad och nosade faktiskt lite i backen.

Tandvisning: 10
Nu måste ju hunden sitta fint i utgångsposition under hela momentet för full pott…

Linförighet: 7,5
Jösses, maken på ofokucerad hund få man ju leta efter – eller ja, jag kände inte igen honom. Tyckte att det gick urdåligt och det är bara att konstatera att vi måste träna på riktigt mycket störning. Det gäller för alla moment – han lyssnade på tävlingsledaren i vår ring och i de båda andra ringarna. Och förare som kommenderade sina hundar… Ettan kördes i mitten med elit och trean vid ena sidan och tvåan på den andra.

Läggande: 7
Här släpade han visst i transporten och saktade in vid läggandet. Dessutom nosade han i marken när jag var på väg tillbaka. Grrrr, nosningar vill vi inte ha!!! Däremot körde jag lite safe här eftersom han nollade detta momentet sist. Jag tittade ner på honom lite innan jag kommenderade – det var säkert det som gjorde att han saktade in.

Innkallning: 10
Så skönt att han får en tia även denna gång :) Tack Dorn och Susanne!!!

Ställande: 8
Släpar i transport (även här… han var liksom inte med). Fick också köra dk i starten för han satt och kollade på fjärrdirigeringen vid sidan om!

Apportering: 0
Chansade på att få  fem poäng här eftersom jag tyckte att det gick lite knackigt. Grep aktivt men reste sig och spottade ut apporten :/

Hopp över hinder: 10
Tjoho, en tia igen. Ingångarna sitter som en smäck. Sätter Robin ca 4 meter från hindret och så ställer jag mig 4 meter bakom – han behöver lite space :)

Helhetsintryck: 7
Ja, det var inte mycket rätt här. Domarn har inte kommenterat men om jag ska göra det då skulle jag skriva; dåligt fokus, klänger och hoppar på matte… Ja, typ. Fast det som var bra var att han inte lät så mycket, någon gång pep han lite. Han gör det av förväntan och om han inte få sätta igång (enligt honom) tillräckligt snabbt.

Ynka 161 poäng, men vad f-n gör väl det. Förstapriset är i hamn och vi kommer att gå på tvåan direkt! Går det så knackigt och det ändå blir ett förstapris, ja då får man tusan vara glad!!! :)

Mycket att skriva om, men så lite tid…

Önskar så att jag hade mer tid till att skriva här på bloggen. Har haft den så länge och det är riktigt roligt att gå tillbaka i tiden och kolla vad man pysslade med för ett par år sedan. När jag började blogga tänkte jag att det skulle vara lite av en träningsdagbok, inte så detaljerat men åt det hållet. Den skulle också funka som lite kom-ihåg och tillbakablick. Ibland tycker man ju att man står och stampar på ett ställe och då är det kul att kunna gå tillbaka och ibland märka att det skett en enorm utveckling.

Hur som helst så saknar jag detta just nu. Jag har kliat mig i huvudet och tänkt ”Jösses, det här kommer vi aldrig att få någon rätsida på”. Med Asta har det t ex gällt apportering. Hon apporterar jättefint nu :) Med Robin slet jag mitt hår över att han inte kunde sitta i utgångsposition. Han satt bakom mig, ibland en hel meter, i 45° vinkel osv. Snygga ingångar var alltså ljusår bort. Fick superb hjälp med detta och nu har Robin på tävling fått idel 10:or i protokollen vid dessa moment (inkallning och hopp).

Sedan har vi varit med om så mycket kul. Vallningen har jag inte skrivit om alls. Har gått agilitykurs, appellkurs, spårat och varit med på sökträningar. Kört uppletande, där vi nu försöker få till avsökning i korridorer… Vi har varit med på ”jaktträning” med retrievrarna på Vishult. Och både Asta och Robin gör ett fint arbete både i fält och med markeringar (ups, nu känner jag att jag är ute på lite tunn is när det gäller vokabulären…) Men dirigeringar undviker vi – det har vi inte tränar så mycket på. Dummiesarna apporteras i alla fall med fart och fläkt och för det mesta med fint och fast grepp.

Robin har visat sig gilla drag och ännu så länge vågar jag mig bara på linlöpning. Har kört lite med kick-biken men cykel – det vågar jag inte. För styrka har vi kört lite med kedjor i dragselen. Asta trodde att hon var fastbunden, medan Robin for iväg som ett skott ;)

Nä, det får bli ändring på det här!

Grattis Robin – två år idag!

♥ Min lilla kille har blivit stor ♥

Stort grattis till hela Michael Jackson-kullen som fyller två år idag!

God Jul och Gott Nytt År!

Vi är lite sent ute men alla som har Facebook har kanske redan sett hälsningen. Inte direkt min typ av julkort men de blev bra. Gjorde ett speciellt bara för Robin också. Kul att pilla med när man har tid.

Korten blir lite suddiga när de blir förminskade… Klicka på dem för att se dem i 100%.

Lydnadsbeduten avklarad

Idag har Robin gjort debut i ettan, i inomhushall – men om du frågar Robin hade ha lika gärna varit ute i det snöblandade regnet ;) Jo, har var stekhet på uppvärmningen utomhus…

Vid lottningen fick vi startnummer 2. Det kändes gött att få ett tidigt startnummer (1 hade varit ännu bättre). Inte för att det spelar någon roll, men det var jädrigt kallt, blött och blåsigt. Och inomhus var man ju bara när man tävlade. Och att stå ute i värsta hagelskuren i väntan på att få komma in i hallen för platsliggning var inte den mest behagliga upplevelsen…

Först platsen… Robin lade sig direkt på kommando och låg lugnt och fint. Efter 1,30-1,45 och mycket gnäll från en eller ett par hundar kommer det plötsligt en hund rusande. Den sprang förbi alla hundar och fram till Robin! Shit!!! Robin reser sig och skäller lite på den. Jag väntar inte på att domaren ska avbryta, det tycker jag oftast tar för lång tid, utan går fram och kallar in Robin. Har kommer genast till mig och den andra hunden står kvar en stund innan den springer fram till publiken i hallen. Men då har jag Robin i tryggt förvar :) Domaren avbryt förstås och vi fick göra om platsliggningen. Usch, det är sån’t här man inte vill råka ut för och allra minst första gången man tävlar. Men Robin hanterade det bra, hunden som sprang fram ville ifs inte bråka, men det kan räcka med att någon inkräktar på den ”privata sfären” för att en hund ska ogilla platsen – i värsta fall för alltid. Jag gick genast tillbaka till vår plats. Vi fick så klart lägga om.

Platsen igen. Inga incidenter inträffade denna gången och Robin låg helt lugnt hela platsliggningen. Påföljande tandvisning gick också helt perfekt, faktum är att han till och med satt kvar fot utan att resa sig. 10 + 10 :)

Linförighet: 7
Jag tycker att Robin gjorde det mycket bra och att vi faktiskt fick lite dåligt betalt… Men domaren dömer. Vi fick lite avdrag för lite pip och för att hon tyckte att han trängde.
Han hade ett underbart fokus, höll positionen såväl djupled och sidled, snabba och raka sättanden (ja, nu får jag ju inte titta ;) Men det var iaf hur jag upplevde det och domaren gjorde inte några sådana avdrag heller). Berömde honom med lite ”ryggdunk” men med facit i hand ska jag förbereda honom bättre inför läggandet (som han normalt sett gör hur säkert som helst).

Läggande u gång: 0
Ja, det här momentet nollade vi. Jag kommenderade och han försvann… Jag trodde så klart att han lagt sig eftersom han normalt sett kan detta moment hur bra som helst. Men så hör jag att någon tassar bakom mig, kommenderar igen men både han och jag märker att det redan gått snett. Jag stannar och visar honom ligg istället. Det blev på något sätt totalt miss i kommunikationen. Sådant som händer men lite surt.

Inkallning: 10
Ja, vad säger man… Att inte träna kan göra underverk ;) Hahaha, hade inte väntat mig en 10:a eftersom han brukar sätta sig ngt snett efter ingången. Men nu blev det jättefint och… Han nuddade mig inte :)

Ställande u gång: 8
Detta momentet har vi haft lite trubbel med eftersom han är så snabb på att lägga sig vid kommando. Så jag har fått jobba med att lära honom skilja dem åt. Pep lite innan och tog något steg enl domaren.

Apportering: 6
Ja, bättre några poäng än inga alls. Hade han inte nollat läggandet så hade jag övervägt att hoppa över apporteringen. Apporter ska man hämta och lämna av om Robin får bestämma. Nu tog han den, reste sig och jonglerade med den. Släppte den inte men rätt mycket tugg blev det ;)

Hopp över hinder: 10
Inga problem och detta tränar vi i princip aldrig. Men hoppa är kul så det gör han gärna och här har han haft lättare att få till ingångarna :)

Helhetsintryck: 8
”Lite ljudlig”

Missade ett första pris med 4 poäng och kom 6:a bland 13 deltagare :/ Surt men jag blev taggad på att tävla igen men inser att det inte blir förrän efter nyår och då med nya regler.

Men jag är så nöjd med Robins insats. Mest av allt han ha klarade platsen efter det inledande strulet och att han höll ihop det så bra! Och sjukt glad när man hör någon vid fikabordet  säga ”Såg ni henne med den vita herdehunden, vilken kontakt de hade!”.

Förresten, han brast lite i koncentration när Eva-Lenas (TL) vackra stämma talade om vad nästa moment var. Då satt Robin och lyssnade och lade huvudet på sned… Får träna lite med en röst som klingar lika vackert :)

Puss på dig Robbe!

Hundaktiviteter på 50-årsfest

Förra helgen var vi på 50-årsfirande. Axels syster fyllde 50 och vi var uppe och grattade. Eftersom Eva har två jaktlabbar och ägnar mycket av fritiden till hundträning hade Magnus och Marie förberett för lite olika hundaktiviteter. Vi skulle spela 21 med hjälp av hundarna och blev indelade i fyra lag, en hundförare i varje lag. Vi hade tillgång till sammanlagt åtta hundar: tre jaktlabbar, tre goldenkillar och två vita herdehundar, men en goldenkille avstod helt.

Tjugo dummisar, var och en med ett spelkort fasttejpat på sig, lades ut (och hängdes upp i träd) på ett område i skogen. Sedan skulle en hund i taget skickas att hämta dummisar och laget skulle försöka få 21 eller i alla fall inte bli tjocka. Laget bestämmer själva när man stannar. Vi var ju på retrivarnars ”hemmaplan” men mina vita har varit med på en del jaktträning, så dom jobbade på dom också – och hämtade dummie efter dummie. Jätteroligt!

Dagen efter var jag och Marie ute och la ett fält med dummisar. Först förde hon med Grabben och sedan tog jag ut Robin. 11 dummisar var utlagda. Fyra på nära håll, fyra på ”mellanavstånd” och tre längre ut. Robin jobbar jättefint, jag lät honom ifs inte hämta alla utan nöjde mig med åtta. Det märks direkt när han hittat en, då kommer han in som ett skott. Jag tror att det är bra träning inför uppletandet (och lite mer lättsamt eftersom detta gör vi bara på skoj). Han blir uthållig och lär sig täcka nya ytor.

Jag ska försöka komplettera med lite bilder och ev en liten filmsnutt :)

Mörkerspår och långa män

I helgen som gick hade vi eller rättare sagt Axel besök av pokergänget, gamla lagkompisar från ÖVK, vilket innebär att huset fylls upp av män runt 2 metersstrecket ;) Plötsligt verkar vårt stora hus väldigt litet… Asta tycker att det är underbart att få ha så många att rå om och Robin hänger på. Vet inte hur många som blev ompysslade på morgonen denna gången. Katterna tog det hela med ro. Keba låg på hundburen och sov i uppståndelsen när alla anlände. Mira använde Lasses axel som språngbräda för att ta sig upp på ekskåpet i köket. Senare under kvällen kröp de båda två upp och somnade i Olas knä.

Sommarhundar – man längtar redan…

På söndagen åkte jag ut och la två spår. Till Asta – varierad terräng på ca 1 000 meter, 5 apporter + slutapport. Och ett till Robin över en myr ca 600 meter, 3 apporter + slutapport.

Astas spår började på ”odlingarna” (åkermark) i ca 150 meter, vinkel vänster, över en bäck och sedan in i skogen. Först gallrad skog med ganska mycket ”bös” på marken, sedan över två bäckar och ut på en myr. Här var det riktigt blött och när jag gick spåret fick jag vända eftersom jag sögs fast i marken. Men det blir bra tänkte jag – blir lite återgång i spåret det… Efter det fortsatte jag upp i skogen, lite torrare underlag och la slutapporten så småningom på en kulle.

Japp, och så skulle jag ta mig ut. Vinklade direkt till vänster ut mot vägen eller en stig som så småningom kommer ut på vägen… Trodde jag!!! Gick efter en stund på ett dike som jag inte kände igen. Följde det en bit och tänkte att jag skulle känna igen mig, men inte… Fortsatte en bit till och fick så småningom syn på en snitsel. Hahaha, tänkte jag – det där måste vara en snitsel som jag glömt kvar sedan tidigare, för det var absolut min snitsel. Ja, just det… Och där ligger en slutapport – WHAT!!! Jag har gått i en cirkel. Jag trodde alltså att jag visste precis var jag var och hade bara stegat iväg. Nu fick jag tänka efter och så hittade jag stigen, den var inte så långt borta.

Hem och gräva i trädgården och vänta på att Axel skulle komma tillbaka efter sin cykelrunda. Men oj vad tiden gick snabbt och vad fort det blev mörkt. Tog först Robin på hans spår. Han är fortfarande ganska mycket nybörjare och jag vill ha koll på hur han spårar och hur han markerar apporterna. Gick bra – har riktigt bra sug i linan när han är på spåret och spårar riktigt noga, mest i spårkärnan. Har börjar lära mig känna när han har spåret och inte. Har bra sug oavsett men när han är riktigt säker blir han blytung i linan. Han slarvade lite med apporterna och ville spåra vidare med dem i munnen. Har tar dem dock i munnen direkt. Hade lagt en tunnare, mörkare apport först och den markerade han jättefint :) När jag tänker efter så markerade han dem nog slarvigare allt eftersom han spårade.

När jag kom hem och skulle ta ut Asta hade det hunnit bli becksvart. Har spårat med henne i mörker tidigare, fast då utan pannlampa. Pannlampa på, mobiltelefon i fickan för säkerhets skull (hade ju svårt att hitta tillbaka när det var ljust). Släppte på henne ute på ängen. Fint upptag men sedan fick hon annat i näsan. Det brukar vara mycket vilt just här och det var förmodligen rådjur som rört sig i området alldeles nyligen. Missade apporten som låg här. Fick lite hjälp med att komma på spåret in i skogen, gick sedan fantastiskt bra. Hon slarvade också lite med apporterna, men det blev bättre allt eftersom. Fixade återgången i spåret perfekt och vi fick alla pinnar med oss hem förutom den hon missat i början. Men sedan… Oj, vilket håll hade jag nu tagit ut egentligen. Allt ser ju så annorlunda ut i mörkret. Referensramarna blir helt annorlunda i pannlampans sken. Asta tog direkt tag i ett spår men jag var osäker på om det var rätt eftersom jag gått och snurrat där tidigare.

Bäst att slå Axel en signal och be honom köra längs vägen och tuta! Jo, då han skulle komma. Under tiden hade jag gått tillbaka och vill att Asta skulle ta bakspår tillbaka, men det ville inte hon. Hon var fast besluten om var spåret gick… Ska jag lita på henne eller inte. Inte så kul att snurra runt i skogen, i mörkret en söndagskväll. Hade bestämt mig för att stå stilla tills jag hörde tutandet men så kollade jag in mobilen, den har ju gps. Tog fram satellitbild och följde med Asta en bit för att se hur jag rörde mig och visst, hon hade ju stenkoll. Vi rörde oss mot stigen – mattes super-spårar-tjej!!! Hon är helt suverän. Kom ut på stigen precis där jag kommit ut tidigare. Och Axel, han kom först när vi var ute på vägen…

Vad kan man lära av detta, Robin…

1. Dela upp spåret, ”slut” efter varje apport
2. Han kan :)

Vad kan man lära av detta, Asta…

1. Snitsla vägen ut
2. Lita på henne
3. Spåra mer i mörker – en hisnande upplevelse – men ta andra pannlampan för att undvika ”elavbrott” :)

Stockholm – sedan lydnad och bruks

Det blir Stockholm – trots att det trasslade till sig med anmälan… För nu ska vi visst vara anmälda :)))

Robin – liten har blivit stor

Sedan blir Robin 2 år i början av januari och då vill jag satsa mer helhjärtat på lydnad och bruks. Lydnad för att det är så himla kul och bruks för att det också är så himla kul. Vill köra både spår och sök framöver. Sedan vill jag göra anlagstestet i vallning. Robin hade helt klart anlag för vallning, men vi gjorde aldrig testet. Vore kul att om fler med vita herdehundar gjorde vallanlagstest för att se hur mycket vallanlag som finns kvar i rasen.

Oj, det är så mycket jag vill… Barmarksdrag, prova IPO och specialsök står också på önskelistan.