Rapport från spåret

Så var det gjort, debuten i bruks… Var nere i Knisslinge och körde appellspår. Sov bara ett par timmar natten innan – hade fått någon släng av magsjuka… Nog sagt om detta, kan bara konstatera att jag inte var i mitt livs form! Spåret gick bra, jag gjorde förstås bort mig lite i starten men Asta spårade jättebra. Vi hade lite otur, spåret gick ute på en åker och det blåste ganska kraftigt. Längst ut låg mitt spår delvis i lä bakom en ladugård men där blåste det istället runt så spårningen blev väldigt ryckig där, Asta tappade bort spåret (missade här en pinne) och vi fick ett litet stopp. Men hon kämpade på, kom på igen innan sista vinkeln och tog sedan slutpinnen – yes. En missad pinne, ett stopp och en tveksam spårstart (som helt och hållet var mitt fel) = 7/7. Budföringen gick bra (med tanke på att vi knappast tränat detta). Att ha en hund som snabbt införlivar andra människor i sin flock har sina fördelar. Så jag trodde nog att hon sulle springa ut till hjälpföraren – det som jag däremot inte var säker på var om hon skulle på dennes kommando. (De få gånger vi har tränat lägger hon benen på ryggen och rusar ut och tvekar lite i starten på vägen in.) Hjälpföraren fick skicka två gånger men Asta sprang som om hon hade eld i baken både ut och in och gjorde snygga ingångar till oss båda (en höger/vänster och en vänster/vänster vilket imponerade på domarna ;)) (9/9). Platsliggningen gick också bra (9,5/9,5) skruvade dock lite besvärat på sig. Sedan tyckte nog Asta att hon hade gjort sitt… Det hon ifs gjorde bra var inkallning (10/9), hoppet fick hon lite slarviga islag på, 8/8. Men de andra momenten var tyvärr inget att skriva hem om. Å andra sidan var vi med för att lära… Det blir en annan grej att köra bruks med tanke på delmomenten och att det tar så mycket längre tid – får försöka skapa lite justa rutiner. Och resultatet då? Jo, vi blev iaf godkända, 10,5 poäng ifrån uppflyttning… We’ll be back!!!