Det var sannerligen inte igår…
Robin poserar i snöskrud
Man skulle kunna tro att bloggen gått i graven – och visst skulle man kunna påstå det. Men då har den just återuppstått… Egentligen är det urtrist att jag inte hunnit med att skriva här som jag skulle vilja. Det har varit nyttigt och roligt att läsa om vad vi haft för oss under årens lopp. Men, men – nu är det som det är…
Trädgårdsvakt
Det har hänt mycket under 2012, speciellt för Robins del. Året började med ett 1:a pris i lydnadsklass 1, under vårkanten blev vi på första försöket uppflyttade till lägre klass i brukset. Vi fortsatte med en rad starter i lydnadsklass 2 och om det inte hade varit för en trött och seg matte eller en löptik som deltog på en tävling hade han tagit det där 1:a priset i 2:an mycket tidigare, men nu smällde vi till på Vit Herdehundklubbs KM vars lydnadsdel i år var förlagd till Kamlar BKs officiella lydnadstävling.
Vi har också hunnit med att starta i lägre klass spår, men tyvärr missade vi spåret. Målet var att bli godkända, eftersom vi inte hade all moment klara. Vit herdehund behöver hundar som går i bruksklass på utställning :) Jag får helt ta på mig missen eftersom jag tror att jag påverkade Robin under spåret. Det hade varit tävlingar dagen innan på samma mark och det var ett ställe som han började irra runt och jag höll inte huvudet (i värmen) riktigt kallt… En av domaren var i alla fall väldigt förtjust i det han såg vid förberedelserna innan starten och påsläppet så han blev lite bedrövad när vi kom, korta på pinnar. Vi hade fått 10-10 på påsläppet, fast det hade vi ju ingen nytta av mer än att man blev taggad inför kommande tävlingar.
Vi har hunnit med MT och godkänd exteriörbeskrivning vilken från och med i år innebär att Robin får titeln KORAD. I och med det godkända MTt blev han samtidigt Svensk utställningschampion, SE UCH. En resa till Åland resulterade i ett finsk cert och senare fick han ett cert även i Norge. Så om inte finska kennelklubben gjort en totalomvändning så är han även FI UCH och NO UCH. Vi får se vad som händer…
Nu i höst har jag dammat av Asta på lydnadsplanen. Trots bedrövliga förberedelser med utebliven träning, skott och annat elände höll hon ihop så bra att hon med råge fixade ett 1:a pris i 2:an. Hon har en lite annan inställning till träning, så nu ska vi gå på 3:an så får vi se vad som händer.
Förstapris!
I fredags var Robin och jag i Jönköping för att försöka inkassera ett förstapris. Ja, det var faktiskt så det kändes – vi ska bara ha det… Hade inte koll på att det var en kvällstävling som jag anmälde mig till, ännu mindre att det var en fredagskväll. Det kan jag säga, kvällstävlingar i all ära, men efter en hektisk arbetsvecka, mörker, hala vägar, hunddagis… Nej, vi håller oss nog till helgtävlingar – i alla fall så här års!
Tävlingen var väldigt trevlig, ett ridhus modell större med tre klasser samtidigt. Nja, nu efter att ha varit där hade jag nog tänkt mig ridhuset något större. Ville ha startnummer ett och drog det också! Kändes som om det var det bästa eftersom det var så svårt att hålla koll på startordningen.
Platsliggning: 9
Inga problem men kändes konstigt att stå så nära. Robin var lite ofokuserad och nosade faktiskt lite i backen.
Tandvisning: 10
Nu måste ju hunden sitta fint i utgångsposition under hela momentet för full pott…
Linförighet: 7,5
Jösses, maken på ofokucerad hund få man ju leta efter – eller ja, jag kände inte igen honom. Tyckte att det gick urdåligt och det är bara att konstatera att vi måste träna på riktigt mycket störning. Det gäller för alla moment – han lyssnade på tävlingsledaren i vår ring och i de båda andra ringarna. Och förare som kommenderade sina hundar… Ettan kördes i mitten med elit och trean vid ena sidan och tvåan på den andra.
Läggande: 7
Här släpade han visst i transporten och saktade in vid läggandet. Dessutom nosade han i marken när jag var på väg tillbaka. Grrrr, nosningar vill vi inte ha!!! Däremot körde jag lite safe här eftersom han nollade detta momentet sist. Jag tittade ner på honom lite innan jag kommenderade – det var säkert det som gjorde att han saktade in.
Innkallning: 10
Så skönt att han får en tia även denna gång :) Tack Dorn och Susanne!!!
Ställande: 8
Släpar i transport (även här… han var liksom inte med). Fick också köra dk i starten för han satt och kollade på fjärrdirigeringen vid sidan om!
Apportering: 0
Chansade på att få fem poäng här eftersom jag tyckte att det gick lite knackigt. Grep aktivt men reste sig och spottade ut apporten :/
Hopp över hinder: 10
Tjoho, en tia igen. Ingångarna sitter som en smäck. Sätter Robin ca 4 meter från hindret och så ställer jag mig 4 meter bakom – han behöver lite space :)
Helhetsintryck: 7
Ja, det var inte mycket rätt här. Domarn har inte kommenterat men om jag ska göra det då skulle jag skriva; dåligt fokus, klänger och hoppar på matte… Ja, typ. Fast det som var bra var att han inte lät så mycket, någon gång pep han lite. Han gör det av förväntan och om han inte få sätta igång (enligt honom) tillräckligt snabbt.
Ynka 161 poäng, men vad f-n gör väl det. Förstapriset är i hamn och vi kommer att gå på tvåan direkt! Går det så knackigt och det ändå blir ett förstapris, ja då får man tusan vara glad!!! :)
Lydnadsbeduten avklarad
Idag har Robin gjort debut i ettan, i inomhushall – men om du frågar Robin hade ha lika gärna varit ute i det snöblandade regnet ;) Jo, har var stekhet på uppvärmningen utomhus…
Vid lottningen fick vi startnummer 2. Det kändes gött att få ett tidigt startnummer (1 hade varit ännu bättre). Inte för att det spelar någon roll, men det var jädrigt kallt, blött och blåsigt. Och inomhus var man ju bara när man tävlade. Och att stå ute i värsta hagelskuren i väntan på att få komma in i hallen för platsliggning var inte den mest behagliga upplevelsen…
Först platsen… Robin lade sig direkt på kommando och låg lugnt och fint. Efter 1,30-1,45 och mycket gnäll från en eller ett par hundar kommer det plötsligt en hund rusande. Den sprang förbi alla hundar och fram till Robin! Shit!!! Robin reser sig och skäller lite på den. Jag väntar inte på att domaren ska avbryta, det tycker jag oftast tar för lång tid, utan går fram och kallar in Robin. Har kommer genast till mig och den andra hunden står kvar en stund innan den springer fram till publiken i hallen. Men då har jag Robin i tryggt förvar :) Domaren avbryt förstås och vi fick göra om platsliggningen. Usch, det är sån’t här man inte vill råka ut för och allra minst första gången man tävlar. Men Robin hanterade det bra, hunden som sprang fram ville ifs inte bråka, men det kan räcka med att någon inkräktar på den ”privata sfären” för att en hund ska ogilla platsen – i värsta fall för alltid. Jag gick genast tillbaka till vår plats. Vi fick så klart lägga om.
Platsen igen. Inga incidenter inträffade denna gången och Robin låg helt lugnt hela platsliggningen. Påföljande tandvisning gick också helt perfekt, faktum är att han till och med satt kvar fot utan att resa sig. 10 + 10 :)
Linförighet: 7
Jag tycker att Robin gjorde det mycket bra och att vi faktiskt fick lite dåligt betalt… Men domaren dömer. Vi fick lite avdrag för lite pip och för att hon tyckte att han trängde.
Han hade ett underbart fokus, höll positionen såväl djupled och sidled, snabba och raka sättanden (ja, nu får jag ju inte titta ;) Men det var iaf hur jag upplevde det och domaren gjorde inte några sådana avdrag heller). Berömde honom med lite ”ryggdunk” men med facit i hand ska jag förbereda honom bättre inför läggandet (som han normalt sett gör hur säkert som helst).
Läggande u gång: 0
Ja, det här momentet nollade vi. Jag kommenderade och han försvann… Jag trodde så klart att han lagt sig eftersom han normalt sett kan detta moment hur bra som helst. Men så hör jag att någon tassar bakom mig, kommenderar igen men både han och jag märker att det redan gått snett. Jag stannar och visar honom ligg istället. Det blev på något sätt totalt miss i kommunikationen. Sådant som händer men lite surt.
Inkallning: 10
Ja, vad säger man… Att inte träna kan göra underverk ;) Hahaha, hade inte väntat mig en 10:a eftersom han brukar sätta sig ngt snett efter ingången. Men nu blev det jättefint och… Han nuddade mig inte :)
Ställande u gång: 8
Detta momentet har vi haft lite trubbel med eftersom han är så snabb på att lägga sig vid kommando. Så jag har fått jobba med att lära honom skilja dem åt. Pep lite innan och tog något steg enl domaren.
Apportering: 6
Ja, bättre några poäng än inga alls. Hade han inte nollat läggandet så hade jag övervägt att hoppa över apporteringen. Apporter ska man hämta och lämna av om Robin får bestämma. Nu tog han den, reste sig och jonglerade med den. Släppte den inte men rätt mycket tugg blev det ;)
Hopp över hinder: 10
Inga problem och detta tränar vi i princip aldrig. Men hoppa är kul så det gör han gärna och här har han haft lättare att få till ingångarna :)
Helhetsintryck: 8
”Lite ljudlig”
Missade ett första pris med 4 poäng och kom 6:a bland 13 deltagare :/ Surt men jag blev taggad på att tävla igen men inser att det inte blir förrän efter nyår och då med nya regler.
Men jag är så nöjd med Robins insats. Mest av allt han ha klarade platsen efter det inledande strulet och att han höll ihop det så bra! Och sjukt glad när man hör någon vid fikabordet säga ”Såg ni henne med den vita herdehunden, vilken kontakt de hade!”.
Förresten, han brast lite i koncentration när Eva-Lenas (TL) vackra stämma talade om vad nästa moment var. Då satt Robin och lyssnade och lade huvudet på sned… Får träna lite med en röst som klingar lika vackert :)
Puss på dig Robbe!
Tävling i ridhus
Ny erfarenhet – att tävla i ridhus. Tränat har vi gjort tidigare och det tycker Asta är jätteroligt. Samlingen var inte förrän 16.30 så det hann bli mörkt innan det var dags. Inte för att det spelar någon roll när man är inne men uppladdningen utanför blev ju lite annorlunda. Drog startnummer 7 = sista ekipage. Ut och hämtade Asta i bilen och hon var väldigt uppskruvad. Värmde upp lite lätt och gick in i ridhuset. Gick där en runda så att hon fick bekanta sig med stället. Vår plats blev mellan en Groenendael och hopphindret – lite inklämt men det hade säkert varit ok om det inte varit för att grönisen bredvid lade upp värsta morrandet när vi närmade oss vår plats. Inte så trevligt! Kanske skulle jag valt att avstå eftersom jag redan då kände att hon nog inte skulle ligga kvar. Samtidigt är hon uppvuxen med en grönis så hon tog nog inte så illa vid sig, men tyvärr gick hon upp :(
Återigen fick vi ta resten som träning och erfarenhet av att tävla i ridhus är ju bra. Började svagt och kändes hon kändes lite loj i ff. Fick fina poäng på ställandet (9 – aningen långt ställande) och rutan, (10). På slutet gjorde hon något hon aldrig gjort tidigare, alltid lika spännande med tävling. I hoppet gjorde hon ett snyggt uthopp och sitt men på vägen tillbaka skällde hon till högt och gällt vid tillbakahoppet. Hela publiken kom på fötter ;) Och tro’t eller ej men det samma gjorde hon på fjärren. Väldigt fint utfört men inte får man några bra poäng när det blir så. Frustrationspåslag!!!
Domarn tyckte i alla fall att det var en glad och pigg hund :D
Detta med platsen känns ganska frustrerande. Att hon är väldigt bunden till sin flock är ju ingen nyhet. Men tidigare har hon fokuserat på sin uppgift och på den belöning som kommer efter. Har fungerat mycket bra. Nu har det varit en period som vi tyvärr inte haft möjlighet att tränat så mycket med andra hundar… Det får bli ändring på det!
Nu hoppas jag att hon löper snart så att vi får det undanstökat!
Inte tävlat på länge…
Idag har vi äntligen varit ute och tävlat. Hade detta varit en kvällsblaska hade rubriken varit: DOMARSKANDAL – PUBLIKEN RASAR!
Men nu är det ju inte det ;)
Till skillnad från tidigare tävlingar hade vi idag husse med oss. Och jag vet ärligt talat inte om han får följa med fler gånger ;) I så fall får han hålla sig i bakgrunden. Asta hade svårt att koncentrera sig och dragningskraften bort till husse och externbelöningen blev nästan övermäktig. Det brukar funka bra… Men jag kanske behöver tänka om när det gäller externbelöning?!
Om jag börjar från början med platsen, så gick den bra ända tills tiden var ute och tävlingsledaren ropade att vi skulle återgå till hundarna. Då satte sig Asta upp. Enligt Axel satte hon sig bara upp men domaren menade att hon ställt sig en kort stund innan hon satte sig därför blev det en nolla. Lite surt kändes det för nog trodde jag att det skulle bli en 5:a. (Måste varit en väldigt kort stund eftersom Axel, som stod bra till, missade det…) Efter detta var det bara att ta tävlingen som träning och testa lite olika saker.
Fria följet gick hyffsat. Asta hade inte alls den fokusering och attityd hon haft de senaste veckorna men tävling är tävling… Mot slutet tappade hon i position, det blev bara en 7:a.
Sedan kom det ett par moment som jag är supernöjd med! Läggande under gång, 9 (tyvärr ingen kommentar från domaren).
Inkallning med ställande 9,5 – såg otroligt bra ut (ingen kommentar här heller så jag vet inte vad han drog för).
Rutan var enligt alla en klockren 10:a men här kommer ett litet förargligt om in… Om det inte hade varit för att domaren tyckte att Asta tjuvstartade. Jag tar på mig det men tjuvstarten torde ha varit hårfin! Nedrans osis – särskilt med tanke på att alla andra hundar hade väldigt stora problem med rutan och ingen var i närheten av några riktigt bra poäng. Men det känns otroligt bra att våga säga att hon helt tydligt greppat detta momentet nu :D
Apportering, vår akilleshäl, en 6:a – inget att säga om. Här blev dragningen mot husse och belöningen allt för stor och hon var nästan på väg av planen. Jag vet snart inte riktigt hur jag ska tackla detta moment?
Hopp över hinder, 8. Detta gör hon hur bra som helst på träning men jag börjar se ett tydligt mönster… Av någon anledning har hon börjat tveka att hoppa när det står folk intill. Eller, som hon också har gjort, hoppar hon bara rakt upp i luften när jag kommenderar hopp. Jättecharmigt, javisst men inte så poänggivande. Det är precis som om hon inte riktigt fattar vad jag menar. Hoppar gör hon ju gladeligen.
Fjärren (7,5) är nog det moment jag är mest besviken över men tanke på hur väl hon utför detta moment när vi tränar.
Den sammanlagda poängen var tyvärr inget att hurra över men vi var som sagt snubblande nära betydligt fler om inte om hade funnits ;) Och domaren varit lika överseende med någon liten detalj hos oss som hos hemmaekipaget X som sakta, sakta masade sig runt planen och fick poäng för moment de utan några som helst tvivel nollade :/ Bedömningen ska ske efter reglerna och inte vad ekipaget kommer ifrån eller vilken hundras det är. Skärpning!
Någon som verkligen jobbade med skärpa och gav oss i publiken gåshud var en tjej i eliten som radade upp tia efter tia med sin BC. Sedan gjorde tyvärr tävlingsledaren fel och körde momenten i fel ordning så de kom lite ur fas. Men det var magiskt att se på hur hunden reagerade blixtsnabbt på hennes kommandon som från vårt håll lät som viskningar. Ursnyggt!
Till sist stort grattis till Lotta och Molle som blev uppflyttade till lägre klass i brukset. Och hatten av för Maria och Eski som tog sitt LPII idag :)
Vi tränar på och jag håller tummarna för att löpet inte kommer ännu på ett litet tag!
Det blev tävling och LPI…
Vi var med, tassen höll och vi lyckade tom komma trea – jo, ett första pris fick vi också… 178,5 poäng var inte så illa med den uppladdningen vi haft.
Bestämde mig inte förrän på morgonen att åka dit. Vi har inte så långt till Älmhult så det skulle inte kännas så jobbigt att åka dit, värma upp och sedan inte kunna vara med. Tog det väldigt lugnt med uppvärmningen, svår balansgång eftersom jag ville ha igång henne men samtidigt spara tassen från påfrestningar. Det gick väl så där – en bättre uppvärmning och hon hade varit mer taggad från start. Men, vad gör väl det… Vann gjorde en härlig liten Papillon på 192 poäng då matte och hund bjöd på ett ursyggt program!
I går kväll firade vi med att dricka öl och drömma om alla saker vi ska köpa för vårt pris – ett presentkort på IKEA… Förresten så fick ju Asta en titel också – LPI. Inte så mycket att skryta med kanske men eftersom hon inte har något långt tjusigt kennelnamn behövs det något att fylla ut med ;D
Plats: 9 (något orolig)
Tandvisning: 9,5 (min kommentar; var uppe och hälsade på domaren. Så har hon gjort även på kvinnliga utställningdomare, hahaha. Kan inte minnas att hon någonsin gjort det på en manlig domare?!)
Linförighet: 8,5 (sitter snett)
Läggande: 9
Inkallning: 9, (stöter till förare)
Ställande: 9 (ett steg)
Apportering: 7 (tar segt, tugg)
Hopp: 10
Helhet: 9
Totalt: 178,5 poäng
Lathund
Typisk bra-ha-sak, finns att köpa inplastad. Med denna funkar bra att skriva ut, lägga i en liten plastficka (typ A7) och tejpa för öppningen så att inte fukt kommer in. Format 78×105 mm.
Helt enkelt superb att ha i fickan…
Två pris med oss hem!
Idag har vi varit och tävlat i Gnosjö, i lkl I och vi vann!!! Det var inte samling förrän kl 12.30 så vi behövde inte kasta oss iväg på morgonen. Men det var ungefär 10 mil att köra så lite drygt var det allt. Stannade på vägen upp en stund för rastning vid Store Mosse norr om Värnamo, jättefina rastställen och stigar där =) Sedan virrade jag runt utanför Gnosjö innan jag hittade rätt. Shit, kartan stämde ju inte men som tur var var jag ute i riktigt god tid denna gång.
Dagens tävling gick väldigt bra. Tyckte att Asta var lite väl lugn när vi kom till tävlingen, men hon presterade riktigt bra och jag är supernöjd över hennes insats, men lite besviken över domaren… Och varför då, då? Jo, det enda stället jag fick kommentar över poängavdrag var på linförighet – annars ingenting. Och fanns det inget att anmärka på, varför då inte full pott ;D?
Plats: 10
Tandvisning: 10
Linförighet: 7,5 (dk, sitter snett, sakta sitt)
Läggande: 9,5
Inkallning: 9,5
Ställande: 9,5
Apportering: 10
Hopp: 10
Helhet: 9,5
Totalt: 185,5 poäng
Missförstå mig inte – självklart är jag jättenöjd!!! På platsen kutade först hunden som låg jämte Asta i full fart till matte, det hade nog bara gått 15 sekunder. Efter en stund drog hund nummer två till sin matte i full fart. Nu började man svettas lite… Men alla övriga hundar låg tryggt kvar – PUST !!! På linförigheten gick Asta jättebra tills precis på slutet, då tappade hon fokus och kom efter något. Jag drog i med ett extra ”fot” och hon seglade snabbt ikapp men gjorde en dålig sista vändning och ett segt, snett sittande. Poängavdragen kom alltså precis på slutet, lite surt, men nu vet jag att vi måste köra mer uthålighet =D Som sagt räckte poängen till ett förtsta pris och en klar klassvinst med mer än tio poäng före tvåan. Puss på din min duktiga lilla höna! Och stort tack till mina medtävlanden för de fina kommentarerna – det värmer =D
Sedan träffade vi också Johanna och Fredrik, och vi fick vårt pris för Årets Brukshund 2008, Vit Herdehundklubb!!!
Hur går det till?
När tävlingskalendern sätts samman – lite mer samarbete mellan klubbarna inom närliggande geografiska områden hade ju inte skadat =/ Har jag otur så löper Asta när det är dags för tävlingen i Ljungby den 22 februari. Tittade runt efter andra tävlingar, ja då har Tingsryd en samma dag (kl I och II)! I mars är det ingenting i närheten eller så får Mullsjö anses som nära eller Veberöd – tja, det är kanske inte så långt, 17 och 15 mil =) Men frågan kvarstår ändå? Visst är det ändå lite irriterade… Sitter och lurar på vilka tävlingar jag ska anmäla till. Någon som har lust att tipsa om trevliga tävlingar eller om platser man helst vill undvika. Jag tycker att Oskarström var kanon, i Ljungby var det också väldigt trevligt att tävla.
Pajas!
I lördags var det dags igen för tävling i tvåan, i Värnamo. Eftersom det stulat med platliggningen och jag tråkat ut Asta med appoteringen hade jag som målsättning denna gång att köra alla momenten och med bra attityd. Jo, då… Platsliggningen gick ifs inte och hon reste sig tydligen nästan direkt (eftersom jag inte tittade bakåt såg jag det inte). Efter drygt halva tiden hörde jag en av mina medtävlande säga ”Nu kommer det en vit herdehund.” ”Nähä sa jag, det är då inte min” ;) Men jo, då… Där stod hon helt stilla och sträckte på sig allt hon kunde för att kunna se runt hörnet på klubbstugan där vi stod och tryckte. Kallade på henne lite försiktigt för att inte störa de andra och hon kom som en raket.
Ja, när man har missat chansen på 40 poäng så är det bara att ta det andra som träning. Tyckte att hon var okoncentrerad i starten av det fria följet, men tog sig efter ett tag. (Känner igen detta…) Busade upp henne lite efter momentet för att få lite mer go i henne. Oh jösses, hon tände till direkt och skuttade som en känguru. Läggandet under gång blev lite lidande av detta eftersom hon fortsatte att skutta… Men hon var iaf jäkligt glad. Nästa moment – rutan…
Vi ställde upp och jag vet inte varför men jag pekade mot rutan för att visa riktningen (brukar inte göra det men det stod lite grejjer bakom som störde synintrycker, iaf mitt …) Kommenderade ”rutan” och hon skuttar iväg mot rutan men hamnar åt höger och stannar utanför rutan. Kommenderade ”rutan” igen… Hon tittar upp på mig sätter full fart mot agilitygrejjerna bakom. Klättrar upp från sidan på A-hindret och kämpar sig upp på det, springer ner och stannar. Jag ropar ”hitåt” varpå hon kommer in mot mig, vänder upp och ställer sig MITT I RUTAN!!! Jag blev först lite irriterad på mig själv eftersom jag inte lyckades få ur mig ett ”stanna” när hon var vid rutan så att jag hade chansen att få in henne, men sedan började jag skratta. Och tävlingsledaren hon skrattade under hela momentet och tyckte att ”Hon är ju en härlig hund, hon är ju helt underbar, hon borde få extrapoäng för det där…” Kommentaren från domaren: För många kommandon :D
Efteråt var det någon som frågade om vi körde agility eller om hon brukade klättra upp på A-hindret… Det är ju snarare stegen (bruks) hon brukar klippa. Så agility – det är kanske vår nya gren! Eller kombinationen – lydnadsagility med spår ;)
Glädjande var att vi kanske kan få komma med i en träningsgrupp (tävlingsinriktad, yes) i sök, vi håller tummar och tassar. Och att vi fick utbringa ett stor grattis till Johanna och Grimm för förstapriset i elit!!! One more to go…
VIT HERDE 