Premiär…

Redo för ringen i ett svettigt Borås

I helgen har vi varit på utställning i Borås och gjort premiär i championklassen. Jo, jag bestämde ju att det skulle bli en utställningssommar… Och sommar – det var det. Som tur var var vi redan som andra ras i ringen och det var bara 9 hundar i den första så det hann inte bli så där jättevarmt innan det var vår tur. Dagens domare var dansk och mycket noga, väldigt trevlig också för den delen och så gillar jag när domarna talar om varför de dömmer si eller så. Han tyckte att Asta saknade massa, alltså att hon var lite i spensligaste laget. Jag skojade och sa att vi fick väl träna ännu lite hårdare och bygga mer muskler ;) Men – vi fick ett CK, kom tvåa i championklass och bthk. Jätteroligt!

Sedan åkte vi till Halmstad och frotterade oss med brorsans familj, Puzzel och Grabben. Men ytterligare en förkylning satte stopp för sol och bad. Marie och jag har gått och varit eländiga hela dagen så nu måste jag kurera mig – snart börjar ju semestern!!!

Bilder från Vishult – del 1

Helgen innan midsommar var vi på Vishult, här kommer lite bilder från skogstur med uppletande (tjänstetecknet hade vi hemma). Även bad och pinnslakt förekom.

Veterinärbesök

Här om dagen var vi på besök hos min bästa veterinär, Eva. Har inte varit hos henne på ett tag eftersom hon sålt sin praktik till ett större djursjukhus och vi haft närmare till det större från jobbet. Eva har i över 15 år tagit väl hand om alla mina katter… Och Boss. Så det kändes väldigt bra att hon tog sig ett titt på Asta som fått hudirritationer i samband med att hon varit blöt. Innan hon fällde vinterpälsen så tog det lång tid innan hon blev torr… Och bada – det ska hon ju göra hela tiden!!! Oavsett om det är ett dike eller bara ett gyttjehål. Jag har sagt det förut… Hon tror bestämt att hon är en retriever!

Hur som helst så var det väldigt roligt att Eva tyckte att Asta var en stor positiv överraskning!!! Eller det var ju inte positivt att det var en överraskning men tyvärr hade flertalet av de vita hon tidigare stött på varit lite rädda och oroliga. Att Asta var så glad och avspänd tyckte hon var underbart. Och hon lät sig undersökas utan att bry sig. Medan vi satt och pratade la sig Asta ner på golvet, gäspade stort och blundade. Då skattade Eva och tyckte att hon bara var för cool.

Nu ska det tilläggas att Asta inte har några dåliga erfarenheter av att vara hos veterinären – snarare tvärt om. Jo, förresten så tyckte hon att de var döläskigt när hon skulle ta sin sista valpvaccination men då hade vi sådan tur att vi stötte på Malin, som har Astas mamma, mitt i röran på djursjukhuset. Efter det har hon alltid fått följa med när jag handlat kattmat och som sällskapsdam till katterna – väldigt bra träning!

Malin, Cass matte, där emot föll för rasen när hon praktiserade på djursjukhuset i Helsingborg – för att de hon träffade på var så lugna… Den bilden har även jag av de flesta jag träffat på – mattiga eller hussiga men glada och lugna. Och på utställningar brukar det vara väldigt harmoniskt runt vit herdehundsringen :D

I närkontakt med naturen

Jodå, vi gav oss ut tidigare idag – ut på en skogspromenad. Det öste ner när vi lämnade huset och vi hörde hur åskan mullrade på håll men efter ett tag avtog regnet och det var riktigt härligt.

När vi var på väg ut från skogen stannade Asta tvärt och stirrade intensivt ner i det höga gräset längs stigen vi gick på. Shit, det kan väl ändå inte vara en orm var första tanken som flög genom skallen. Har tidigare stött på orm här – men det kändes inte rätt, inte nu när allt dryper av vatten. När jag kommer närmre ser jag att det rakt inte är orm utan att det snarare ser ut som en brun svamp… Asta sträcker sig sakta fram, är väldigt intresserad och nosar försiktigt på det oidentifierade objektet i gräset. Just när hon går vidare kommer jag fram och ser vad det är… Det är en fågelunge, en trast av något slag. Först tror jag att den är död men så precis när Asta lämnar den ser jag att den rör på huvudet. Den satt alltså helt stilla när hon nosade på den. Det var så fascinerande att se! Vi hörde att föräldrarna varnade uppe i träden så vi lämnade genast stället. Den var blöt den lilla ungen men jag hoppas att den inte var skadad utan helt enkelt inte lärt sig flyga ännu.

Midsommar

Hoppas ni hade en härlig midsommar. Hade det inte varit för alla knopp och någon enstaka regnskur hade det varit perfekt! Midsommarstång, lekar (en 4-kamp som jag vann!!!), god mat och dryck, trevligt sällskap… Hundarna tyckte bäst om frisbeekastningen – att klä misommarstången var lite i långtråkigt :D

Idag däremot öser regnet ner. Vill helst sitta inne och kura, dricka te och läsa. Men först ska vi ut och rasta Asta – på med regnkläderna…

Ha det gott och fortsatt trevlig midsommar!

Tack till Apple. Uppdaterade min iPhone i går så nu funkar den även som modem – lysande!!!

”Halleluja moment”

Idag hade Asta varit hemma med husse som efter sin lilla tur kring Vättern dragit på sig en rejäl förkylning. Passade på att köra en apportering mitt i glädjeyran (blir tokglad när man kommer hem). Kan nog inte påstå att jag varit närmare ett ”Halleluja moment” förrut. Hon satt kvar, sprang ut, greppade direkt och travade snabbt in och gjorde en hyffsad ingång nästan helt utan tugg! Och, att trava snabbt in är helt underbart just nu. Tänk… om detta ändå blir ett favoritmoment till slut ;)

Körde sedan lite fritt följ som funkade jättebra sedan tokbusade vi en stund innan vi avslutade med lite mys :D

Förrsten appropå husses bedrift att trampa runt Vättern… Det gick väldigt bra för honom, det var ju ändå första gången och han klarade sig under nio timmar och kom in på listan för de 500 snabbaste. AXEL NILSSON 516. Start: 03:36:00. Tid: 08:44:00. GRATTIS!!!

Vittringen igen…

Kom på att vi faktiskt provat en mycket enkel metod – och ärligt talat så vet jag inte om den är så mycket sämre ;) Beror väl som vanligt på hund…

Man börjar helt enkelt med att rulla in vittringsapporten i en korv- eller skinkskiva. Visst, i början får det lukta mycket men efterhand ”tillsätter” man mindre och mindre doft. För den du valt kommer ändå dofta annorlunda än de andra – det är ju det som är själva grejjen :D Min erfarenhet är i alla fall att nosen kopplas på direkt…

Nu får vi växla upp

Dags att lägga i en extra växel när det gäller vår träning. Jag har ett väldigt bra träningsupplägg som innefattar fyra veckor (ja eller mer om man nu vill det). Men nej, det är inte riktigt dags för det ännu – då måste hon kunna alla momenten. Det är fortfarande lite skakigt med apporteringen och rutan. Främst apporteringen och den kan hon ju egentligen, men den är inte tillräckligt bra. Det är ju attan att det ska vara så svårt att få till den. Nu har hon väldigt bra fart ut men är seg på väg in. Är tacksam för alla tips vi kan få!!! Vi har provat en hel del grejjer men det finns säkert fler saker vi kan testa!!!

Apportering – Segt in och tugg.
Fritt följ – Långt fram vid höger om halt. Kör korta sträckor. Sneda sättanden.
Inkallning m ställande – Bra. Stannar snabbt. Kunde kanske trycka i båda tassarna lite mer (som vid hopp). Hon kör hopp/stå vid kortare sträckor då hon inte kommer i så hög fart.
Platsliggning – Vill helst gå tillbaka till haka i backe, ska fundera lite mera på det. Lyfter upp huvudet när jag gömmer mig. Kollar gärna runt, vädrar och grejjar när hon inte har nosen i backen eller är koncentrerad framåt. Kanske ska lägga belöning synlig framför henne… Hur som helst – hon ligger kvar men det ser lite oroligt ut!

Snabbt om vittringsapportering

Fått ett bra träningstips som vi kör efter nu. Börja med måååånga pinnar, göm den valda pinne i högt gräs bakom pinnhögen och låtsas att du lägger ett par till vid sidan om. Gå tillbaka till hunden och skicka. Målet är att hunden ska strunta i högen av pinnar och gå förbi den för att leta efter markerad pinne. Lägg gärna lite gräs över också så att hunden verkligen får jobba med nosen. Flytta sedan pinnen allt närmare högen av pinnar, reducera antal pinnar i högen, osv. Glöm inte heller att pinnarna kan ligga i cirkel…

Dummisarna var med…

… i fickan förra veckan. Det var dyblött i gräset och på vallarna växer det så det knakar! Inte tyckte Asta det gjorde så mycket – men liiite svårt var det allt.

Men, var blev den av…

Häääär matte, jag har den!!!