I närkontakt med naturen

Jodå, vi gav oss ut tidigare idag – ut på en skogspromenad. Det öste ner när vi lämnade huset och vi hörde hur åskan mullrade på håll men efter ett tag avtog regnet och det var riktigt härligt.

När vi var på väg ut från skogen stannade Asta tvärt och stirrade intensivt ner i det höga gräset längs stigen vi gick på. Shit, det kan väl ändå inte vara en orm var första tanken som flög genom skallen. Har tidigare stött på orm här – men det kändes inte rätt, inte nu när allt dryper av vatten. När jag kommer närmre ser jag att det rakt inte är orm utan att det snarare ser ut som en brun svamp… Asta sträcker sig sakta fram, är väldigt intresserad och nosar försiktigt på det oidentifierade objektet i gräset. Just när hon går vidare kommer jag fram och ser vad det är… Det är en fågelunge, en trast av något slag. Först tror jag att den är död men så precis när Asta lämnar den ser jag att den rör på huvudet. Den satt alltså helt stilla när hon nosade på den. Det var så fascinerande att se! Vi hörde att föräldrarna varnade uppe i träden så vi lämnade genast stället. Den var blöt den lilla ungen men jag hoppas att den inte var skadad utan helt enkelt inte lärt sig flyga ännu.