Lugnt!

Just nu gör vi inte så mycket. Asta har varit dålig i magen igen!!! Började förra helgen när vi var på besök i Stenungsund. På lördagsmorgonen hade hon spytt ner hela sängen. Var superlåg när vi var inne men piggade på sig varje gång vi gick ut. Kollade in Axels systers jättefina hästgård. Bland alla hästar och människor, där trivdes hon. Var supercool inne i stallet och skuttade som en känguru i det superfina ridhuset. DÄR skulle man träna!!!

Sedan har det fräst och kurrat i magen till och från hela veckan – så det har inte blivit någon träning alls. Och nu i helgen började hon löpa! Magen verkar att ha lugnat ner sig men det får bli dietmat ett tag framöver så magen kommer i balans igen. Lustigt – grannens hund hade också varit jättedålig i magen förra helgen…

Vi tvåfota har börjat tulla på glöggen och har det lite lagom adventsmysigt här hemma – härligt!

Och förresten – Johanna och Grimm blev uppflyttade till högre klass spår förra helgen. Megastora grattiskramar till er!!!

Tävling i ridhus

Ny erfarenhet – att tävla i ridhus. Tränat har vi gjort tidigare och det tycker Asta är jätteroligt. Samlingen var inte förrän 16.30 så det hann bli mörkt innan det var dags. Inte för att det spelar någon roll när man är inne men uppladdningen utanför blev ju lite annorlunda. Drog startnummer 7 = sista ekipage. Ut och hämtade Asta i bilen och hon var väldigt uppskruvad. Värmde upp lite lätt och gick in i ridhuset. Gick där en runda så att hon fick bekanta sig med stället. Vår plats blev mellan en Groenendael och hopphindret – lite inklämt men det hade säkert varit ok om det inte varit för att grönisen bredvid lade upp värsta morrandet när vi närmade oss vår plats. Inte så trevligt! Kanske skulle jag valt att avstå eftersom jag redan då kände att hon nog inte skulle ligga kvar. Samtidigt är hon uppvuxen med en grönis så hon tog nog inte så illa vid sig, men tyvärr gick hon upp :(

Återigen fick vi ta resten som träning och erfarenhet av att tävla i ridhus är ju bra. Började svagt och kändes hon kändes lite loj i ff. Fick fina poäng på ställandet (9 – aningen långt ställande) och rutan, (10). På slutet gjorde hon något hon aldrig gjort tidigare, alltid lika spännande med tävling. I hoppet gjorde hon ett snyggt uthopp och sitt men på vägen tillbaka skällde hon till högt och gällt vid tillbakahoppet. Hela publiken kom på fötter ;) Och tro’t eller ej men det samma gjorde hon på fjärren. Väldigt fint utfört men inte får man några bra poäng när det blir så. Frustrationspåslag!!!

Domarn tyckte i alla fall att det var en glad och pigg hund :D

Detta med platsen känns ganska frustrerande. Att hon är väldigt bunden till sin flock är ju ingen nyhet. Men tidigare har hon fokuserat på sin uppgift och på den belöning som kommer efter. Har fungerat mycket bra. Nu har det varit en period som vi tyvärr inte haft möjlighet att tränat så mycket med andra hundar… Det får bli ändring på det!

Nu hoppas jag att hon löper snart så att vi får det undanstökat!

Lunchträning

Det är svårt att hinna träna något på kvällarna och att hämta henne från dagis, träna en stund och sedan lämna henne där igen känner jag inte riktigt för. Eller jo, att hämta henne vill jag men det känns lite tungt att efter ett lyckat träningpass lämna henne igen. Hon tycker inte att det är störtkul att vara där. Därför var hon i går hos min mamma. Men det var perfekt, mamsen fick nämligen följa med som störning och hjälper.

Har ju upptäckt att Asta tvekar i hoppet ibland vid uthoppet. Aldrig någonsin när vi tränat själva men på tävlingen sist och när vi har tränat några stycken hos Catja… Så efter att ha kört ff och rutan bad jag min mamma att ställa sig nära hindret. Asta hoppade som ingenting och momentet blev jättesnyggt. Belönade såklart och provade igen med lite störning samtidigt. Inga problem. Bad min mamma att kommendera oss. Inte heller då blev det knasigt. Jättebra i och för sig. Men jag som tyckte att jag såg ett mönster… Det fanns visst inte eller så är det borta ;)

Körde även apportering och det har jag nu en plan för. Ska börja med lååånga sträckor mot mig, klicka för bra fart och belöna med kongen bakom. Min mamma stod kvar med Asta – inte för att hon inte kan sitta kvar, men jag ville att hon skulle bli lite efter triggad genom att hålla henne tillbaka i halsbandet. Körde två gånger och vilken fart hon hade! Kan ännu inte släppa apporten på klick utan springer förbi mig efter kongen, vänder sedan tillbaka för att ge apporten till mig – sedan springer hon efter belöningen. Men jag ser inte detta som något stort problem, det är ju klicket som är belöningsmarkör och så klickervan är hon ju att hon kan vänta på belöning utan att det vållar några problem.

Körde ställandet och fjärren också, missade ett skifte från ligg till sitt. Var även långsam i ett skifte till ligg då hon hade fokus på helt annat håll (väntar numera aldrig ut henne). Annars ser det som vanligt bra ut. Men överlag behöver vi träna mer för olika typer av störninger. Har även börjat med sittande under gång så jag körde lite ”dumruta” (fast utan ruta) med sittande och läggande. Funkar jättebra :)

Vi körde aldrig någon platsliggning, vi började frysa så in i vassen. Har kört det hemma och på lite olika ställen, dolda i 5 och 6 minuter. I går kväll ställde hon sig efter en minut då grannen kom ut för att rasta hunden. Då gjorde vi om och gjorde rätt, en 5 minuters platsliggning.

Idag har vi skojtränat en kort stund inomhus. Körde inkallning (från kort håll – så stor hus har vi inte) med ställande och sedan även läggande. Hahaha, Asta var riktigt på gång och i ställandet gjorde hon riktigt snygga hopp-stå! Läggandet funkade också bra, det var inte några tveksamheter utan hon kastade ner frambenen i backen och fällde sig snabbt bakåt :)

Senare idag skulle vi ha åkt till Markaryd för att träna med Johanna. Men Grimm har visst lite andra saker för sig idag så det får bli en annan gång. Stackars Liam som har det så tråkigt… ;)

På promenad med två belgare

Läste just vad jag skrivit i söndags. Vad gnällig jag var ;) Faktum är att jag var rätt nöjd direkt efter och det var inte förrän senade när jag började summera dagen som jag blev så besviken. Vi hade verkligen inte marginalerna på vår sida.

Peppad av söndagen tänkte jag mig igår ett träningspass som enbart skulle bestå i platsliggning. Hämtade Asta på hunddagiset och åkte en runda i Ljungby för att hitta ett ställe vi kunde vara på. Bestämde mig för att köra träningen i en park som är hyffsat upplyst och samtidigt få tillfälle att träna i en ny miljö. Men när det sedan började regna kraftigt och Asta var gnällig i bilen var jag inte längre så sugen på att träna (visade sig att hon var nödig…) Gick istället mot ishallen för att kolla om hon skulle reagera på att det smäller kraftigt därifrån och i så fall träna på det. Precis utanför mötte vi två groenendael, Bobby och Ziggy. Bobby har vi träffat tidigare och honom gillar vi skarpt. Så efter det att jag hälsat på hundarna hade Asta inte tid att bry sig om att det smällde som bara den inne i hallen. Det är något visst med grönisar – det räcker att hon ser siluetten av en för att hon ska bli väldigt intresserad. Förmodligen är det tiden med Boss hon minns!

Så istället för träning blev det en trevlig promenad med Bobby, Ziggy och matte! Som ett par halvdränkta katter satte vi oss sedan i bilen och körde hem.

Inte tävlat på länge…

Idag har vi äntligen varit ute och tävlat. Hade detta varit en kvällsblaska hade rubriken varit: DOMARSKANDAL – PUBLIKEN RASAR!

Men nu är det ju inte det ;)

Till skillnad från tidigare tävlingar hade vi idag husse med oss. Och jag vet ärligt talat inte om han får följa med fler gånger ;) I så fall får han hålla sig i bakgrunden. Asta hade svårt att koncentrera sig och dragningskraften bort till husse och externbelöningen blev nästan övermäktig. Det brukar funka bra… Men jag kanske behöver tänka om när det gäller externbelöning?!

Om jag börjar från början med platsen, så gick den bra ända tills tiden var ute och tävlingsledaren ropade att vi skulle återgå till hundarna. Då satte sig Asta upp. Enligt Axel satte hon sig bara upp men domaren menade att hon ställt sig en kort stund innan hon satte sig därför blev det en nolla. Lite surt kändes det för nog trodde jag att det skulle bli en 5:a. (Måste varit en väldigt kort stund eftersom Axel, som stod bra till, missade det…) Efter detta var det bara att ta tävlingen som träning och testa lite olika saker.

Fria följet gick hyffsat. Asta hade inte alls den fokusering och attityd hon haft de senaste veckorna men tävling är tävling… Mot slutet tappade hon i position, det blev bara en 7:a.

Sedan kom det ett par moment som jag är supernöjd med! Läggande under gång, 9 (tyvärr ingen kommentar från domaren).

Inkallning med ställande 9,5 – såg otroligt bra ut (ingen kommentar här heller så jag vet inte vad han drog för).

Rutan var enligt alla en klockren 10:a men här kommer ett litet förargligt om in… Om det inte hade varit för att domaren tyckte att Asta tjuvstartade. Jag tar på mig det men tjuvstarten torde ha varit hårfin! Nedrans osis – särskilt med tanke på att alla andra hundar hade väldigt stora problem med rutan och ingen var i närheten av några riktigt bra poäng. Men det känns otroligt bra att våga säga att hon helt tydligt greppat detta momentet nu :D

Apportering, vår akilleshäl, en 6:a – inget att säga om. Här blev dragningen mot husse och belöningen allt för stor och hon var nästan på väg av planen. Jag vet snart inte riktigt hur jag ska tackla detta moment?

Hopp över hinder, 8. Detta gör hon hur bra som helst på träning men jag börjar se ett tydligt mönster… Av någon anledning har hon börjat tveka att hoppa när det står folk intill. Eller, som hon också har gjort, hoppar hon bara rakt upp i luften när jag kommenderar hopp. Jättecharmigt, javisst men inte så poänggivande. Det är precis som om hon inte riktigt fattar vad jag menar. Hoppar gör hon ju gladeligen.

Fjärren (7,5) är nog det moment jag är mest besviken över men tanke på hur väl hon utför detta moment när vi tränar.

Den sammanlagda poängen var tyvärr inget att hurra över men vi var som sagt snubblande nära betydligt fler om inte om hade funnits ;) Och domaren varit lika överseende med någon liten detalj hos oss som hos hemmaekipaget X som sakta, sakta masade sig runt planen och fick poäng för moment de utan några som helst tvivel nollade :/ Bedömningen ska ske efter reglerna och inte vad ekipaget kommer ifrån eller vilken hundras det är. Skärpning!

Någon som verkligen jobbade med skärpa och gav oss i publiken gåshud var en tjej i eliten som radade upp tia efter tia med sin BC. Sedan gjorde tyvärr tävlingsledaren fel och körde momenten i fel ordning så de kom lite ur fas. Men det var magiskt att se på hur hunden reagerade blixtsnabbt på hennes kommandon som från vårt håll lät som viskningar. Ursnyggt!

Till sist stort grattis till Lotta och Molle som blev uppflyttade till lägre klass i brukset. Och hatten av för Maria och Eski som tog sitt LPII idag :)

Vi tränar på och jag håller tummarna för att löpet inte kommer ännu på ett litet tag!

Utställning och träning

I söndags var vi i Tipshallen i Växjö och ställde ut. Hela 24 st vita var anmälda! Asta var i sitt esse, flörtade för fullt med andra hundar och hälsade glatt på folket. Blev överlyckling över att Linda (med köttbullarna ;) och Exo) kom fram och hälsade. Likaså Johanna och Grimm, Asta försökte charma Grimm på alla tänkbara sätt. I väntan på vår tur inne i ringen bjöd hon på läggande med hakan i backen och på pussar. Lite stollig var hon allt :) Vi kom tvåa med ck i championklassen och blev 3:a i bästa tik.

Senare på eftermiddagen skulle vi ha åkt och tränat på brukshundklubben i Växjö. Men pga sjukdom flyttade vi det till Vislanda. Först körde jag tvåans program tävlingsmässigt med Lotta som kommenderade (eller ja, körde visserligen med belöningar mellan en del moment). Tyckte att Asta höll ihop bra med tanke på förmiddagens aktiviteter. Apporteringen gjorde vi två gånger och fjärren (då märktes det att hon var trött). Avslutade med platsliggning. Efter det var jag tävlingsledare för Lotta och Moltas. Lotta har tidigare försökt övertyga om att Moltas går lite långt bak i ff, men ingen har tyckt det. NU, släpade han tydligt men efter att har kört med belöning långt fram (språng, ”snurra bort från hunden”) så såg det kanonfint ut. Härlig attityd och fin position, skitsnyggt helt enkelt!

I veckan som gått har jag tagit det lugnt med träning. I måndags slappade vi och i tisdags stannade jag kvar inne i Ljungby en stund. Först tränade vi ff och inkallning på MAXIs parkering och sedan fortatte vi blandad träning i kanten av ett bostadsområde. Det var mörkt ute och jag var ute efter att hitta upplysta ytor. Det gick väldigt bra och Asta hade en fin attityd. Det har överlag varit fantastiskt roligt att träna med henne under en lång period nu – hon ger verkligen järnet :)

Idag testade jag rutan på henne och ett ställande – såg fint ut. Sedan var jag ute och cyklade med henne en sväng – i snöfallet. Tyvärr ligger det inte kvar. Synd, det hade blivit lite ljusare då…

Hittade en bild från i somras – två fröknar på musjakt. Kan tala om att musen lurade dem båda…