Nu är det dags…

Att åter ta tag i träningen!!! I går kväll körde vi ett pass och Asta var riktigt på G – så roligt. Orkade klart mer än förra veckan! Det blev fritt följ, vändningar på stället, rutan, inkallning med ställande och fjärrdirigering. Men framför allt så tänkte jag mycket på att belöna henne för att hon hänger med mig och har fokus och bra attityd även mellan momenten! Det blir så lätt att man bara tänker moment…

Fritt följ var riktigt bra, behöver träna uthållighet. Vändningar på stället har alltid uppskattats. Rutan gick bra de två första skicken (flyttade rutan varje gång och hade ingen target) men den tredje gången tappade hon helt konceptet. Alltså färre rutskick, ett bra räcker!!! Inkallning går också bra – vi fokuserar på ställande och fart. Har kört detta en del inomhus på hala golv vilket leder till att hon låser frambenen. Ibland bjuds man också på ett hopp/stå :) Var tidigare klockren i fjärren, men det var ett tag sedan vi tränade det… Nu händer det att hon dels att hon återigen lägger sig med ena skinkan i backen och att hon inte sätter sig på första skiftet. Håller dock positionerna bra.

Sedan blev det lek och lite mys bland myggen!

Har nu äntligen tagit tag i detta med att boka privatträning som vi pratat om Lotta, nu kör vi så det ryker ;) Jag hoppas att vi kan få tag i en tid inom en ganska snar framtid för nu börjar jag bli riktigt sugen!

Grisfundering och Canis TV

Har funderat på om vildsvinen bryr sig om att en predator, i detta fallet Asta, går och markerar där man utfodrar dem? Det slår aldrig fel, går vi förbi en plats man lagt ut mat, sätter hon sig ner och kissar mitt bland potatis, äpplen, bröd eller vad som nu ligger där! Det spelar ingen roll om det är en plats vi ofta går förbi eller om vi aldrig tidigare varit där… Gör era hundar också så?

Sedan tänkte jag slå ett slag för Canis TV! Ni förstår kanske varför ;)

Tycker även att många av filmerna är bra – klickerträning i praktiken…

Klappjakt?!

Om vi hade organiserat oss med jägarna idag hade vi haft riktig klappjakt här hemma ;) Grannarna tror förmodligen att vi blivit smått tokiga. Vi har iaf kommit fram till något som liknar en plan för skotträning. Vi skapar en ljudmatta genom att helt enkelt slå två brädbitar mot varandra. Detta ljud bryr hon sig inte ett smack om även utanför trädgården, som idag, på våran lilla klappjaktspromenad… Detta får grannarna stå ut med ett tag framöver för när ljudet blivit väl känt är tanken att så småningom lägga in skott, först på långt avstånd för att eventuellt kunna komma allt närmare. Vi kommer att gå väldigt långsamt fram och se hur långt vi kommer… Igår var Axel ute och sköt med apportkastaren, så att vi får koll på hur högt det låter och var vi ska stå när vi ska börja skjuta.

Grejjen är att få kontinuitet i det och att göra det tillräckligt ofta – kanske ber grannarna oss dra åt pipsvängen ;) Å andra sidan har närmsta grannen en valp…

Upptäckte förresten att .gif bilderna blivit knasiga. Verkar som om något hos WordPress inte längre stödjer transparens, iaf inte i gif-format :/

Stora grattisar…

Till Johanna och Liam som nu också blivit elitekipage!!! Därmed är Liam den första Stabyhoun som blivit uppflyttad till lydnadsklass Elit. Du är grym Johanna…

Själva hoppade vi tävlingen i Gnosjö. Det kändes inte rättvist mot Asta med de förberedelserna eller rättare sagt de vi inte haft de senaste veckorna. Det blev istället en långpromenad i skogen, med fikakorg och lite småträning på tomten. Sedan sov tjejen som en stock…

Grattis också till Maria och Eski som blivit klubbmästare i lydnad – igen.

Älg, älg, älg!

Idag på vår lunchpromenad kom vi i närkontakt med en naturen ännu en gång :) På väg över ett kalhygge stelnar Asta plötsligt till framför mig och gör sig beredd på att rusa iväg. Ropade NEJ och hon stod kvar – väldigt intresserad. Jag såg ingenting men misstänkte skarpt att det var något vilt i närheten. Tittade mig omkring för att se vad det är – en stor älgko står helt stilla och stirrar på oss bara 20-25 meter längre bort. Så börjar hon sakta rör sig bort för att återigen stanna. Asta står helt stilla och jag berömmer henne… Efter en kort stund fortsätter jag gå, i riktning mot där älgen stod och funderar på om jag ska ge Asta ett varsågod. Då ser jag i ögonvrå något som rör sig. Det är två älgkalvar som just börjat trava efter sin mamma. De måste alltså ha stått precis bredvid oss… Är man helt blind eller?! Asta hade inte en tanke på att sätta efter de där stora djuren, med tanke på att de var så pass nära. Henne fick jag till sist kalla på efter det att jag beundrat skogens konungars makliga sortir.

Nu vräker regnet ner och någon quick-fix-träning inför morgondagen är bara till att glömma, det hade nog ändå inte funkat?! Men, vi suger på det tills imorgon bitti. Hade jag bara tänkt på att hönan skulle vara sin första vecka på hunddagis samtidigt då hade jag aldrig anmält oss…

Fyra skott = mååånga skott

Ja, igår hamnade vi i hetluften igen – vårt vanliga flyt… Skulle gå en kort promenad i skogen men eftersom det var så varmt tog jag bilen och körde en liten bit. Ut i skogen, hej och hå. Pang, pang! Det tog inte fem minuter :/ Och två skott… Det ökar på steglängden betydligt och ger låg svansföring. Jag låtsades som ingenting och fortsatte gå, då rätt var det var flyger det upp en stor tjäder mitt framför tårna på mig. Jösses, jag blev skiträdd (hatar när de gör så där…) men Asta tyckte nog att det var lite spännande. Gick en sväng till och så: pang, pang! Alla grannarna verkade vara på fötterna…

Ja, inte var det optimalt men jag tyckte att hon klarade det hyffsat. När hon är lös i skogen funkar det bättre än om hon varit kopplad. Jag kan styra henne; få henna att stanna och kalla in henne. Väl hemma vankades det italiensk korv i stora bitar och mat. I bästa fall kopplar hon kanske ihop det…

Ett skott = inget skott

Passar på med ett snabbt lunchinlägg… Jobbar hemma idag vilket inte bara jag tycker är skönt. Katterna kastade sig ut i morse och Asta har legat och sovit större delen av förmiddagen. Snart vankas lunchpromenad till skogs.

Jo, det var det där med skott… I förrgår satt Axel och jag och pratade ute på resterna av vår altan (den gamla rasade ihop). Nu när just bockjakten har börjat så blir man inte direkt förvånad om det smäller till i buskarna. Så plötsligt small det till – inte jättenära men det hördes väldigt väl. Sneglade på Asta som uppfattat skottet eftersom hon lyfte på huvudet och lystrade. Så, hände inget mer – inget mer skott, inga reaktioner… Efter en stund reste vi oss och gick in. Asta svassade med med glad svans.

Så Lotta… Hade det bara varit ett skott ute hos dig så är jag nu övertygad om att hon hade fortsatt busa med Moltas :D

Hittade några gamla bilder på Asta och Boss. Asta är nog 13-14 veckor skulle jag tro, och Boss – då måste han ha varit typ 12-13 år…

Hummm, hur ska man komma åt den där pinnen… Lek – kanske?!

Nähä… Då ligger jag här och kollar en stund.

Trött hund, trött matte och en sur gubbe

Ojojoj, det frestar på att vara på dagis. Hämtade Asta vi halv femtiden igår och allt var tyst och lugnt när vi kom. Det hade gått jättebra och hon hade funnit sig väl i att bli instängd i sin ”bur”.

Som jag skrev ville jag testa lite på hur hon svarade på lite träning. Ville inte träna hemma i trädgården utan åkte iväg till Eneryda. På fotbollsplanerna var det träning så jag åkte bort till en gammal grusplan, knappt värd namnet eftersom den är full av ogräs. Syns att den inte varit använd på mycket länge, men det duger åt oss – tänkte jag… Går ut och ställer upp koner eftersom jag tänkt köra något konskick och sedan lite enkla kontaktövningar. Då hör jag en gubbe vråla från långt håll, –Det inte är tillåtet att rasta hundar där, platsen används av dagisbarnen och att de äter gruset där!!!” Men vad f-n tror han. Jag ska ju träna… Ingen idé att svara emot utan jag ropar tillbaka – Nähä! Vänder på klacken och går tillbaka med raska steg för att hämta konerna igen. Då kommer gubben gående mot mig och ska förklara att det faktiskt inte är tillåtet att rasta hunden där, att barnen faktiskt äter gruset och att han faktiskt har hund själv – så han vet… Jag svara att jag inte tänkt rasta hunden där utan vi skulle träna en kort stund. Han menar att jag inte kan veta att min hund inte uträttar sina behov där men jag svarade – Jo, det vet jag!!! F-n vad trött man blir… Det var ju ingen lekpark vi var i och det var inte katten jag hade med mig. Sedan fick jag veta att det tydligen är byns riktiga gnällgubbe och att grusplanen tydligen då och då används till parkeringsplats också. Jösses, och barnen som äter gruset där!!!

Efter det rann all träningslusta av mig men jag tänkte ändå göra ett försök till, provar med Vislanda. Nä, där var det fotbollsmatch. Åkte hem och glömde bort att jag skulle träna enkla kontaktövningar, körde ett par katastrofapporteringar istället,  jag blev både jättetrött och så j-drans irriterad, på mig själv alltså för att jag uppenbarligen både är glömsk och korkad. Asta avslutade ”träningen” med ett perfekt rutskick! Min goa tjej…

När vi kom in ville hon köra lite mer… Det blev några ställanden, ingångar och fritt följ genom huset och mot väggar. Sedan krashade vi båda två i soffan framför tv:n. Men lördagens tävling ter sig allt mer avlägsen!

Dubbelutställning

I helgen var det dags för ytterligare utställningar. I lördags var vi i Nyköping, en liten trevlig utställning där man inte behövde parkera bilen kilometervis ifrån utställningsområdet. Domaren visade sig vara en väldigt trevlig och pratglad man som tyckte att rasen utvecklats på en jättefint sätt de sista åren. Faktum var att han gav alla vuxna hundar ck och när vi stod uppradade i bästa tikklass konstaterade han att det var tre tikar av olika karaktär men alla med ett helt underbart temprament. Asta fick ck, vann sin klass, btkl och blev BIM.

I Norrköping var det lite fler hundar och utställnigsområdet var rena vilda västern när det gällde tältuppsättning…  Det gick inte att ta sig någonstans. Och det blåste så in i norden – stormlinorna kom väl till pass. Asta fick ytterligare ett ck med sig hem, vann sin klass och blev tvåa i btkl.

Idag är Asta för första gången heldag på hunddagis – och jag min knäppgök som anmält oss till lydnadstävling på lördag… Ska testa att träna en kort stund i kväll för att känna hur hon känns!

Iller, mink eller?

Igår kväll när Axel var ute en liten runda med Asta stötte de på antingen en iller- eller minkfamilj. Asta stannade direkt när Axel sa till henne – hon var lite försiktig med dessa okända varelser. Däremot var det tydligen full fart när det lite senare dök upp den hare framför näsan :/

Så Axel, vad var det… Iller, mink eller var det kanske en mård? Skulle vara spännande att veta!