Danskt Championat

Den 4 och 5 maj var Robin och jag på två internationella utställningar i Roskilde. På lördagen, i solsken och blåst, blev Robin bästa hane och fick därmed det danska cert han behövde för danskt utställningschampionat. Kitty Sjong vad det som dömde och hon placerade Robin som BIM efter en finsk tik.

Många frågar hur vit herdehund är och jag brukar bland annat säga att det är en väldigt vänlig hund. Tyvärr råkade nu vi ut för en finsk hund som också betedde sig illa på Stockholm Hundmässa och SV-12, då vid sidan om ringen… Nu gjorde samma hund ett kraftigt utfall mot Robin – i ringen. Jag är osäker på om domaren såg hela förloppet, men hon såg i alla fall tillräckligt mycket för att genast bege sig bort och prata med ägaren. På söndagen höll de sig väldigt långt ifrån oss – och ja, alla andra hanar också. Och vi höll oss på behörigt avstånd från dem… Men det ska inte behöva vara så – tråkigt :(

Annars hade vi en fantastiskt trevlig helg. Vi campade på Roskildes camping, ett jättetrevligt ställe, verkligen att rekommendera. Det blåste kraftigt på lördagskvällen så det var skönt att få upp det lilla tältet och krypa in i skydd från vinden. Robin sov som en stock hela natten och jag med. Så hårt att vi båda verkade missa att tre bilar och tre tält parkerat just intill oss under natten. På morgonen när jag drog upp tältduken strålade solen och vi hade fantastisk utsikt över vattnet. Tog en lång strandpromenad inan det var dags att packa ihop och bege sig in i myllret på utställningsplatsen för ytterligare en dag. På söndagen dömde Ulf Bråthen och det var väldigt många excellent och ck (tror bestämt att alla hundar fick excellent…). Robin, som mest verkade ha fullt upp med att kolla in alla snygga tikar (som just hade löpt) vid sidan av ringen, placerade sig som 2:a bästa hane efter en väldigt fin juniorhane.

Så helgens skörd blev: 2*excellent, 2*1:a chkk, 2*ck, 1:a bhkl, 2:a bhkl, 2*cacib, cert, BIM – DK UCH.
Mission completed ;)

Foto: Nina Storm Jensen

Det var sannerligen inte igår…

Robin poserar i snöskrud

Man skulle kunna tro att bloggen gått i graven – och visst skulle man kunna påstå det. Men då har den just återuppstått… Egentligen är det urtrist att jag inte hunnit med att skriva här som jag skulle vilja. Det har varit nyttigt och roligt att läsa om vad vi haft för oss under årens lopp. Men, men – nu är det som det är…

Trädgårdsvakt

Det har hänt mycket under 2012, speciellt för Robins del. Året började med ett 1:a pris i lydnadsklass 1, under vårkanten blev vi på första försöket uppflyttade till lägre klass i brukset. Vi fortsatte med en rad starter i lydnadsklass 2 och om det inte hade varit för en trött och seg matte eller en löptik som deltog på en tävling hade han tagit det där 1:a priset i 2:an mycket tidigare, men nu smällde vi till på Vit Herdehundklubbs KM vars lydnadsdel i år var förlagd till Kamlar BKs officiella lydnadstävling.

Vi har också hunnit med att starta i lägre klass spår, men tyvärr missade vi spåret. Målet var att bli godkända, eftersom vi inte hade all moment klara. Vit herdehund behöver hundar som går i bruksklass på utställning :) Jag får helt ta på mig missen eftersom jag tror att jag påverkade Robin under spåret. Det hade varit tävlingar dagen innan på samma mark och det var ett ställe som han började irra runt och jag höll inte huvudet (i värmen) riktigt kallt… En av domaren var i alla fall väldigt förtjust i det han såg vid förberedelserna innan starten och påsläppet så han blev lite bedrövad när vi kom, korta på pinnar. Vi hade fått 10-10 på påsläppet, fast det hade vi ju ingen nytta av mer än att man blev taggad inför kommande tävlingar.

Vi har hunnit med MT och godkänd exteriörbeskrivning vilken från och med i år innebär att Robin får titeln KORAD. I och med det godkända MTt blev han samtidigt Svensk utställningschampion, SE UCH. En resa till Åland resulterade i ett finsk cert och senare fick han ett cert även i Norge. Så om inte finska kennelklubben gjort en totalomvändning så är han även FI UCH och NO UCH. Vi får se vad som händer…

Nu i höst har jag dammat av Asta på lydnadsplanen. Trots bedrövliga förberedelser med utebliven träning, skott och annat elände höll hon ihop så bra att hon med råge fixade ett 1:a pris i 2:an. Hon har en lite annan inställning till träning, så nu ska vi gå på 3:an så får vi se vad som händer.

Vinterväder och mina crazy vänner

Bästa vännerna, Asta och Robin

Bus kanske…

Tjoho, nu kör vi :)

Crazy faces!

Attack…

På spaning!

Robin

Asta

Robin i vinterskrud

…smyger…

…på…

…Asta – got you!

Matte detta var helt ju helt underbart, vilken dag – jag vill inte gå in!!! Bilden tagen genom köksfönstret och Robin vill som vanligt vara kvar ute i trädgården :)

Efter att ha varit toktrist i en hel vecka. Först på SBK konferens, sedan ont i hals och öron så vaknade plötsligt matte till liv… Först en promenad, hela familjen, ungefär 2 – 2,5 timmar. Sedan lite käk och vila. Sedan får hon för sig att vi ska ut igen. Härligt, ja tokhärligt helt enkelt. Sedan skrotade vi runt i trädgården några timmar innan det var dags att gå in. Robin fick ett litet träningspass och så är ”linhållaren” på kickbiken på plats… Nu ska det bara lite luft i däcken också :)

Trädgårdshundar i snöskrud

Hello World! Robin kollar in omgivningarna.

Robin – Prince of Snow

Snödrottningen

Asta spejar från kullen

Grattis Robin – två år idag!

♥ Min lilla kille har blivit stor ♥

Stort grattis till hela Michael Jackson-kullen som fyller två år idag!

Lydnadsbeduten avklarad

Idag har Robin gjort debut i ettan, i inomhushall – men om du frågar Robin hade ha lika gärna varit ute i det snöblandade regnet ;) Jo, har var stekhet på uppvärmningen utomhus…

Vid lottningen fick vi startnummer 2. Det kändes gött att få ett tidigt startnummer (1 hade varit ännu bättre). Inte för att det spelar någon roll, men det var jädrigt kallt, blött och blåsigt. Och inomhus var man ju bara när man tävlade. Och att stå ute i värsta hagelskuren i väntan på att få komma in i hallen för platsliggning var inte den mest behagliga upplevelsen…

Först platsen… Robin lade sig direkt på kommando och låg lugnt och fint. Efter 1,30-1,45 och mycket gnäll från en eller ett par hundar kommer det plötsligt en hund rusande. Den sprang förbi alla hundar och fram till Robin! Shit!!! Robin reser sig och skäller lite på den. Jag väntar inte på att domaren ska avbryta, det tycker jag oftast tar för lång tid, utan går fram och kallar in Robin. Har kommer genast till mig och den andra hunden står kvar en stund innan den springer fram till publiken i hallen. Men då har jag Robin i tryggt förvar :) Domaren avbryt förstås och vi fick göra om platsliggningen. Usch, det är sån’t här man inte vill råka ut för och allra minst första gången man tävlar. Men Robin hanterade det bra, hunden som sprang fram ville ifs inte bråka, men det kan räcka med att någon inkräktar på den ”privata sfären” för att en hund ska ogilla platsen – i värsta fall för alltid. Jag gick genast tillbaka till vår plats. Vi fick så klart lägga om.

Platsen igen. Inga incidenter inträffade denna gången och Robin låg helt lugnt hela platsliggningen. Påföljande tandvisning gick också helt perfekt, faktum är att han till och med satt kvar fot utan att resa sig. 10 + 10 :)

Linförighet: 7
Jag tycker att Robin gjorde det mycket bra och att vi faktiskt fick lite dåligt betalt… Men domaren dömer. Vi fick lite avdrag för lite pip och för att hon tyckte att han trängde.
Han hade ett underbart fokus, höll positionen såväl djupled och sidled, snabba och raka sättanden (ja, nu får jag ju inte titta ;) Men det var iaf hur jag upplevde det och domaren gjorde inte några sådana avdrag heller). Berömde honom med lite ”ryggdunk” men med facit i hand ska jag förbereda honom bättre inför läggandet (som han normalt sett gör hur säkert som helst).

Läggande u gång: 0
Ja, det här momentet nollade vi. Jag kommenderade och han försvann… Jag trodde så klart att han lagt sig eftersom han normalt sett kan detta moment hur bra som helst. Men så hör jag att någon tassar bakom mig, kommenderar igen men både han och jag märker att det redan gått snett. Jag stannar och visar honom ligg istället. Det blev på något sätt totalt miss i kommunikationen. Sådant som händer men lite surt.

Inkallning: 10
Ja, vad säger man… Att inte träna kan göra underverk ;) Hahaha, hade inte väntat mig en 10:a eftersom han brukar sätta sig ngt snett efter ingången. Men nu blev det jättefint och… Han nuddade mig inte :)

Ställande u gång: 8
Detta momentet har vi haft lite trubbel med eftersom han är så snabb på att lägga sig vid kommando. Så jag har fått jobba med att lära honom skilja dem åt. Pep lite innan och tog något steg enl domaren.

Apportering: 6
Ja, bättre några poäng än inga alls. Hade han inte nollat läggandet så hade jag övervägt att hoppa över apporteringen. Apporter ska man hämta och lämna av om Robin får bestämma. Nu tog han den, reste sig och jonglerade med den. Släppte den inte men rätt mycket tugg blev det ;)

Hopp över hinder: 10
Inga problem och detta tränar vi i princip aldrig. Men hoppa är kul så det gör han gärna och här har han haft lättare att få till ingångarna :)

Helhetsintryck: 8
”Lite ljudlig”

Missade ett första pris med 4 poäng och kom 6:a bland 13 deltagare :/ Surt men jag blev taggad på att tävla igen men inser att det inte blir förrän efter nyår och då med nya regler.

Men jag är så nöjd med Robins insats. Mest av allt han ha klarade platsen efter det inledande strulet och att han höll ihop det så bra! Och sjukt glad när man hör någon vid fikabordet  säga ”Såg ni henne med den vita herdehunden, vilken kontakt de hade!”.

Förresten, han brast lite i koncentration när Eva-Lenas (TL) vackra stämma talade om vad nästa moment var. Då satt Robin och lyssnade och lade huvudet på sned… Får träna lite med en röst som klingar lika vackert :)

Puss på dig Robbe!

Hundaktiviteter på 50-årsfest

Förra helgen var vi på 50-årsfirande. Axels syster fyllde 50 och vi var uppe och grattade. Eftersom Eva har två jaktlabbar och ägnar mycket av fritiden till hundträning hade Magnus och Marie förberett för lite olika hundaktiviteter. Vi skulle spela 21 med hjälp av hundarna och blev indelade i fyra lag, en hundförare i varje lag. Vi hade tillgång till sammanlagt åtta hundar: tre jaktlabbar, tre goldenkillar och två vita herdehundar, men en goldenkille avstod helt.

Tjugo dummisar, var och en med ett spelkort fasttejpat på sig, lades ut (och hängdes upp i träd) på ett område i skogen. Sedan skulle en hund i taget skickas att hämta dummisar och laget skulle försöka få 21 eller i alla fall inte bli tjocka. Laget bestämmer själva när man stannar. Vi var ju på retrivarnars ”hemmaplan” men mina vita har varit med på en del jaktträning, så dom jobbade på dom också – och hämtade dummie efter dummie. Jätteroligt!

Dagen efter var jag och Marie ute och la ett fält med dummisar. Först förde hon med Grabben och sedan tog jag ut Robin. 11 dummisar var utlagda. Fyra på nära håll, fyra på ”mellanavstånd” och tre längre ut. Robin jobbar jättefint, jag lät honom ifs inte hämta alla utan nöjde mig med åtta. Det märks direkt när han hittat en, då kommer han in som ett skott. Jag tror att det är bra träning inför uppletandet (och lite mer lättsamt eftersom detta gör vi bara på skoj). Han blir uthållig och lär sig täcka nya ytor.

Jag ska försöka komplettera med lite bilder och ev en liten filmsnutt :)

Mörkerspår och långa män

I helgen som gick hade vi eller rättare sagt Axel besök av pokergänget, gamla lagkompisar från ÖVK, vilket innebär att huset fylls upp av män runt 2 metersstrecket ;) Plötsligt verkar vårt stora hus väldigt litet… Asta tycker att det är underbart att få ha så många att rå om och Robin hänger på. Vet inte hur många som blev ompysslade på morgonen denna gången. Katterna tog det hela med ro. Keba låg på hundburen och sov i uppståndelsen när alla anlände. Mira använde Lasses axel som språngbräda för att ta sig upp på ekskåpet i köket. Senare under kvällen kröp de båda två upp och somnade i Olas knä.

Sommarhundar – man längtar redan…

På söndagen åkte jag ut och la två spår. Till Asta – varierad terräng på ca 1 000 meter, 5 apporter + slutapport. Och ett till Robin över en myr ca 600 meter, 3 apporter + slutapport.

Astas spår började på ”odlingarna” (åkermark) i ca 150 meter, vinkel vänster, över en bäck och sedan in i skogen. Först gallrad skog med ganska mycket ”bös” på marken, sedan över två bäckar och ut på en myr. Här var det riktigt blött och när jag gick spåret fick jag vända eftersom jag sögs fast i marken. Men det blir bra tänkte jag – blir lite återgång i spåret det… Efter det fortsatte jag upp i skogen, lite torrare underlag och la slutapporten så småningom på en kulle.

Japp, och så skulle jag ta mig ut. Vinklade direkt till vänster ut mot vägen eller en stig som så småningom kommer ut på vägen… Trodde jag!!! Gick efter en stund på ett dike som jag inte kände igen. Följde det en bit och tänkte att jag skulle känna igen mig, men inte… Fortsatte en bit till och fick så småningom syn på en snitsel. Hahaha, tänkte jag – det där måste vara en snitsel som jag glömt kvar sedan tidigare, för det var absolut min snitsel. Ja, just det… Och där ligger en slutapport – WHAT!!! Jag har gått i en cirkel. Jag trodde alltså att jag visste precis var jag var och hade bara stegat iväg. Nu fick jag tänka efter och så hittade jag stigen, den var inte så långt borta.

Hem och gräva i trädgården och vänta på att Axel skulle komma tillbaka efter sin cykelrunda. Men oj vad tiden gick snabbt och vad fort det blev mörkt. Tog först Robin på hans spår. Han är fortfarande ganska mycket nybörjare och jag vill ha koll på hur han spårar och hur han markerar apporterna. Gick bra – har riktigt bra sug i linan när han är på spåret och spårar riktigt noga, mest i spårkärnan. Har börjar lära mig känna när han har spåret och inte. Har bra sug oavsett men när han är riktigt säker blir han blytung i linan. Han slarvade lite med apporterna och ville spåra vidare med dem i munnen. Har tar dem dock i munnen direkt. Hade lagt en tunnare, mörkare apport först och den markerade han jättefint :) När jag tänker efter så markerade han dem nog slarvigare allt eftersom han spårade.

När jag kom hem och skulle ta ut Asta hade det hunnit bli becksvart. Har spårat med henne i mörker tidigare, fast då utan pannlampa. Pannlampa på, mobiltelefon i fickan för säkerhets skull (hade ju svårt att hitta tillbaka när det var ljust). Släppte på henne ute på ängen. Fint upptag men sedan fick hon annat i näsan. Det brukar vara mycket vilt just här och det var förmodligen rådjur som rört sig i området alldeles nyligen. Missade apporten som låg här. Fick lite hjälp med att komma på spåret in i skogen, gick sedan fantastiskt bra. Hon slarvade också lite med apporterna, men det blev bättre allt eftersom. Fixade återgången i spåret perfekt och vi fick alla pinnar med oss hem förutom den hon missat i början. Men sedan… Oj, vilket håll hade jag nu tagit ut egentligen. Allt ser ju så annorlunda ut i mörkret. Referensramarna blir helt annorlunda i pannlampans sken. Asta tog direkt tag i ett spår men jag var osäker på om det var rätt eftersom jag gått och snurrat där tidigare.

Bäst att slå Axel en signal och be honom köra längs vägen och tuta! Jo, då han skulle komma. Under tiden hade jag gått tillbaka och vill att Asta skulle ta bakspår tillbaka, men det ville inte hon. Hon var fast besluten om var spåret gick… Ska jag lita på henne eller inte. Inte så kul att snurra runt i skogen, i mörkret en söndagskväll. Hade bestämt mig för att stå stilla tills jag hörde tutandet men så kollade jag in mobilen, den har ju gps. Tog fram satellitbild och följde med Asta en bit för att se hur jag rörde mig och visst, hon hade ju stenkoll. Vi rörde oss mot stigen – mattes super-spårar-tjej!!! Hon är helt suverän. Kom ut på stigen precis där jag kommit ut tidigare. Och Axel, han kom först när vi var ute på vägen…

Vad kan man lära av detta, Robin…

1. Dela upp spåret, ”slut” efter varje apport
2. Han kan :)

Vad kan man lära av detta, Asta…

1. Snitsla vägen ut
2. Lita på henne
3. Spåra mer i mörker – en hisnande upplevelse – men ta andra pannlampan för att undvika ”elavbrott” :)

Stockholm – sedan lydnad och bruks

Det blir Stockholm – trots att det trasslade till sig med anmälan… För nu ska vi visst vara anmälda :)))

Robin – liten har blivit stor

Sedan blir Robin 2 år i början av januari och då vill jag satsa mer helhjärtat på lydnad och bruks. Lydnad för att det är så himla kul och bruks för att det också är så himla kul. Vill köra både spår och sök framöver. Sedan vill jag göra anlagstestet i vallning. Robin hade helt klart anlag för vallning, men vi gjorde aldrig testet. Vore kul att om fler med vita herdehundar gjorde vallanlagstest för att se hur mycket vallanlag som finns kvar i rasen.

Oj, det är så mycket jag vill… Barmarksdrag, prova IPO och specialsök står också på önskelistan.

Utställning och lydnadsträning

I lördags ställde vi ut på Växjös internationell utställning – skönt med hemmamatch :) Tio vita herdehundar var anmälda och åtta var på plats. Det blev en repris av förra årets final, Strandkungens Cinzia mot Robin i finalen och vi blev BIM – igen… Grattis Charlotte, men nästa år tar vi er ;)

Barvestad’s Rockin Robin – Växjö 2011-11-05
Excellent, 1:a ukl med ck. 1:bhkl, CERT, CACIB, BIM

I dag har vi varit och tränat lydnad med bästa Dorn och Susanne Josefsson, stort tack. Tänk vilken ovärderlig hjälp det är att ha några extra kritiska ögon på sig. Hade aldrig kommit på varför Robin ibland (ganska ofta) sätter sig så långt bak vid min sida – och tänk vilken ”enkel” lösning det fanns på problemet. Även om många kanske skulle tycka att det är detaljer så tycker jag att tex fria följet, som kändes väldigt bra redan tidigare, känns suveränt bra nu och säkrare! Jag vill ju gärna sikta högt eftersom jag känner att det finns sådan potential i Robin. Bara tiden räcker till…

Och tänk förresten att han valde apportbocken framför bollarna i väskan, bollgalningen – ett hallelujamoment ;)

På begäran ska jag försöka filma fria följet, men det får bli nästa helg. Nu är det becksvart innan man ens hunnit börja tänka på hemgång.