Sökträning

I dag har Robin och jag varit på sökträning. Har inte kört så mycket sök med honom, detta var nog bara fjärde gången… Men, det går superbra och har går bara bättre och bättre. Vid dagens träning körde vi fyra skick, två på varsin sida om en stig. Vi är ännu inne i stadiet där det handlar mycket om att få upp intresset och motivationen – men det finns det gott om hos Robin. Han tar också sökrullen direkt hos figgen. Jag har däremot haft svårt för att få honom att påvisa. Han tycker att den har varit ointressant eftersom han redan har hittat den och vill hellre söka vidare… Det är vi dessa tillfällen som hans stora nyfikenhet känns lite i vägen ;)

Idag hade vi en plan för detta. Vi låter figgen visa sig snabbt innan påvisningen. Och hej vad det gick, rakt fram till figgen! Vid tredje figgen la jag inte in någon retning vid påvisningen och han var klockren. Lät sista figgen visa sig både vid påsläppet och vid påvisningen. Trots lite svår terräng (nja, det var väl som det är mest här omkring) verkar han inte mattas utan springer i stort sett lika snabbt ut vid första som vid sista. Men, han är ju som sagt van vid sådan terräng – risigt och jä-ligt – särskilt för matte som ska hänga med ut i 170! En rulle droppade han på vägen in, en hård slang som visst ingen ville ta idag.

Känns så kul och med tanke på så lite han tränat så blir jag superpeppad att fortsätta. Några få bilder på sökkompisarna – det var inte det bästa vädret idag…

Under tiden jag och Robin var och tränade tog Axel ut Asta på en riktig långpromenad. Så två trötta hundar ligger utslagna på golvet här hemma – en riktigt skön känsla!

Tjuvträning på uppfarten

Asta är halt och anmäld till tävling på lördag. Det var evigheter sedan hon startade i tvåan men hon kan fortfarande alla momenten, riktigt bra till och med. Tjuvtränade lite på uppfarten utanför huset ikväll, i mörkret så rutan var kanske inte så lätt att se. Peppar henne till max och öser belöningar över henne – inte så långsiktigt men det kanske kan räcka för att prestera på lördag. Hon är ingen hund man ”traggar” med, då ledsnar hon.

Fritt följ: Helt ok i alla fall det korta som jag körde nu. Fast hon var faktiskt lite långt fram.

Läggande u gång: Bra, riktigt bra :)

Inkallning: Sitter i ryggmärgen även den och nu ska hon ju inte heller stanna…

Fjärr: Hihihi, hon blir så glad. Fina skiften och hon provade inte med stå (bra det). Ska man vara petig så vill jag helst ha bort ett litet extra stopp som hon ibland gör, det är jättelitet men jag vill helst att hon gör allt i en och samma rörelse.

Rutan: Nja, den var lite svår att se i mörkret, stannade på gränsen till för tidigt första skicket men backa är ju en av favoriterna så… Andra skicket var bättre (då hade hon ju koll på var rutan stod) fast hon sprang och småhoppade ut…

Apportering: Hade träapporten i bilen så jag tog metallen – så gott att kunna skriva att det gick bra, nästan helt magiskt. Satte sig lite snett vid avlämnandet. Det som speedar upp henne är att köra apportering men hjälp av en annan person som håller henne och apporten och på mitt kommando (när hon tittar på apporten) släpper henne. Kör alltså bara tillbakagången. Då blir det oftast bra tempo hela vägen in, inget tugg, fin ingång :)

Platsliggning tränade jag inte, det är ruggigt kallt ute. Ska köra det i veckan. Och just det, hoppade det gjorde vi inte heller.

Jag har sagt till någon att om inte Asta klarar uppflyttning nu ska jag aldrig mer tävla henne i lydnad… Nu har vi haft riktigt dåliga förberedelser, så det tar jag tillbaka. Momenten verkar finnas där, frågan är hur det är med uthålligheten. Jaja, vi får se hur det blir och om tassen håller. Robin finns som ett alternativ, om det är ok att byta. Han behöver ifs gnuggas lite mer i rutan och framför allt med apporteringen (ingångar och avlämningar)…

Mycket att skriva om, men så lite tid…

Önskar så att jag hade mer tid till att skriva här på bloggen. Har haft den så länge och det är riktigt roligt att gå tillbaka i tiden och kolla vad man pysslade med för ett par år sedan. När jag började blogga tänkte jag att det skulle vara lite av en träningsdagbok, inte så detaljerat men åt det hållet. Den skulle också funka som lite kom-ihåg och tillbakablick. Ibland tycker man ju att man står och stampar på ett ställe och då är det kul att kunna gå tillbaka och ibland märka att det skett en enorm utveckling.

Hur som helst så saknar jag detta just nu. Jag har kliat mig i huvudet och tänkt ”Jösses, det här kommer vi aldrig att få någon rätsida på”. Med Asta har det t ex gällt apportering. Hon apporterar jättefint nu :) Med Robin slet jag mitt hår över att han inte kunde sitta i utgångsposition. Han satt bakom mig, ibland en hel meter, i 45° vinkel osv. Snygga ingångar var alltså ljusår bort. Fick superb hjälp med detta och nu har Robin på tävling fått idel 10:or i protokollen vid dessa moment (inkallning och hopp).

Sedan har vi varit med om så mycket kul. Vallningen har jag inte skrivit om alls. Har gått agilitykurs, appellkurs, spårat och varit med på sökträningar. Kört uppletande, där vi nu försöker få till avsökning i korridorer… Vi har varit med på ”jaktträning” med retrievrarna på Vishult. Och både Asta och Robin gör ett fint arbete både i fält och med markeringar (ups, nu känner jag att jag är ute på lite tunn is när det gäller vokabulären…) Men dirigeringar undviker vi – det har vi inte tränar så mycket på. Dummiesarna apporteras i alla fall med fart och fläkt och för det mesta med fint och fast grepp.

Robin har visat sig gilla drag och ännu så länge vågar jag mig bara på linlöpning. Har kört lite med kick-biken men cykel – det vågar jag inte. För styrka har vi kört lite med kedjor i dragselen. Asta trodde att hon var fastbunden, medan Robin for iväg som ett skott ;)

Nä, det får bli ändring på det här!

Mörkerspår och långa män

I helgen som gick hade vi eller rättare sagt Axel besök av pokergänget, gamla lagkompisar från ÖVK, vilket innebär att huset fylls upp av män runt 2 metersstrecket ;) Plötsligt verkar vårt stora hus väldigt litet… Asta tycker att det är underbart att få ha så många att rå om och Robin hänger på. Vet inte hur många som blev ompysslade på morgonen denna gången. Katterna tog det hela med ro. Keba låg på hundburen och sov i uppståndelsen när alla anlände. Mira använde Lasses axel som språngbräda för att ta sig upp på ekskåpet i köket. Senare under kvällen kröp de båda två upp och somnade i Olas knä.

Sommarhundar – man längtar redan…

På söndagen åkte jag ut och la två spår. Till Asta – varierad terräng på ca 1 000 meter, 5 apporter + slutapport. Och ett till Robin över en myr ca 600 meter, 3 apporter + slutapport.

Astas spår började på ”odlingarna” (åkermark) i ca 150 meter, vinkel vänster, över en bäck och sedan in i skogen. Först gallrad skog med ganska mycket ”bös” på marken, sedan över två bäckar och ut på en myr. Här var det riktigt blött och när jag gick spåret fick jag vända eftersom jag sögs fast i marken. Men det blir bra tänkte jag – blir lite återgång i spåret det… Efter det fortsatte jag upp i skogen, lite torrare underlag och la slutapporten så småningom på en kulle.

Japp, och så skulle jag ta mig ut. Vinklade direkt till vänster ut mot vägen eller en stig som så småningom kommer ut på vägen… Trodde jag!!! Gick efter en stund på ett dike som jag inte kände igen. Följde det en bit och tänkte att jag skulle känna igen mig, men inte… Fortsatte en bit till och fick så småningom syn på en snitsel. Hahaha, tänkte jag – det där måste vara en snitsel som jag glömt kvar sedan tidigare, för det var absolut min snitsel. Ja, just det… Och där ligger en slutapport – WHAT!!! Jag har gått i en cirkel. Jag trodde alltså att jag visste precis var jag var och hade bara stegat iväg. Nu fick jag tänka efter och så hittade jag stigen, den var inte så långt borta.

Hem och gräva i trädgården och vänta på att Axel skulle komma tillbaka efter sin cykelrunda. Men oj vad tiden gick snabbt och vad fort det blev mörkt. Tog först Robin på hans spår. Han är fortfarande ganska mycket nybörjare och jag vill ha koll på hur han spårar och hur han markerar apporterna. Gick bra – har riktigt bra sug i linan när han är på spåret och spårar riktigt noga, mest i spårkärnan. Har börjar lära mig känna när han har spåret och inte. Har bra sug oavsett men när han är riktigt säker blir han blytung i linan. Han slarvade lite med apporterna och ville spåra vidare med dem i munnen. Har tar dem dock i munnen direkt. Hade lagt en tunnare, mörkare apport först och den markerade han jättefint :) När jag tänker efter så markerade han dem nog slarvigare allt eftersom han spårade.

När jag kom hem och skulle ta ut Asta hade det hunnit bli becksvart. Har spårat med henne i mörker tidigare, fast då utan pannlampa. Pannlampa på, mobiltelefon i fickan för säkerhets skull (hade ju svårt att hitta tillbaka när det var ljust). Släppte på henne ute på ängen. Fint upptag men sedan fick hon annat i näsan. Det brukar vara mycket vilt just här och det var förmodligen rådjur som rört sig i området alldeles nyligen. Missade apporten som låg här. Fick lite hjälp med att komma på spåret in i skogen, gick sedan fantastiskt bra. Hon slarvade också lite med apporterna, men det blev bättre allt eftersom. Fixade återgången i spåret perfekt och vi fick alla pinnar med oss hem förutom den hon missat i början. Men sedan… Oj, vilket håll hade jag nu tagit ut egentligen. Allt ser ju så annorlunda ut i mörkret. Referensramarna blir helt annorlunda i pannlampans sken. Asta tog direkt tag i ett spår men jag var osäker på om det var rätt eftersom jag gått och snurrat där tidigare.

Bäst att slå Axel en signal och be honom köra längs vägen och tuta! Jo, då han skulle komma. Under tiden hade jag gått tillbaka och vill att Asta skulle ta bakspår tillbaka, men det ville inte hon. Hon var fast besluten om var spåret gick… Ska jag lita på henne eller inte. Inte så kul att snurra runt i skogen, i mörkret en söndagskväll. Hade bestämt mig för att stå stilla tills jag hörde tutandet men så kollade jag in mobilen, den har ju gps. Tog fram satellitbild och följde med Asta en bit för att se hur jag rörde mig och visst, hon hade ju stenkoll. Vi rörde oss mot stigen – mattes super-spårar-tjej!!! Hon är helt suverän. Kom ut på stigen precis där jag kommit ut tidigare. Och Axel, han kom först när vi var ute på vägen…

Vad kan man lära av detta, Robin…

1. Dela upp spåret, ”slut” efter varje apport
2. Han kan :)

Vad kan man lära av detta, Asta…

1. Snitsla vägen ut
2. Lita på henne
3. Spåra mer i mörker – en hisnande upplevelse – men ta andra pannlampan för att undvika ”elavbrott” :)

Utställning och lydnadsträning

I lördags ställde vi ut på Växjös internationell utställning – skönt med hemmamatch :) Tio vita herdehundar var anmälda och åtta var på plats. Det blev en repris av förra årets final, Strandkungens Cinzia mot Robin i finalen och vi blev BIM – igen… Grattis Charlotte, men nästa år tar vi er ;)

Barvestad’s Rockin Robin – Växjö 2011-11-05
Excellent, 1:a ukl med ck. 1:bhkl, CERT, CACIB, BIM

I dag har vi varit och tränat lydnad med bästa Dorn och Susanne Josefsson, stort tack. Tänk vilken ovärderlig hjälp det är att ha några extra kritiska ögon på sig. Hade aldrig kommit på varför Robin ibland (ganska ofta) sätter sig så långt bak vid min sida – och tänk vilken ”enkel” lösning det fanns på problemet. Även om många kanske skulle tycka att det är detaljer så tycker jag att tex fria följet, som kändes väldigt bra redan tidigare, känns suveränt bra nu och säkrare! Jag vill ju gärna sikta högt eftersom jag känner att det finns sådan potential i Robin. Bara tiden räcker till…

Och tänk förresten att han valde apportbocken framför bollarna i väskan, bollgalningen – ett hallelujamoment ;)

På begäran ska jag försöka filma fria följet, men det får bli nästa helg. Nu är det becksvart innan man ens hunnit börja tänka på hemgång.

Träningstävling och lite av varje

Ujuj, längesedan det var uppdatering här. Men det är som det ska – mycket på agendan.

Har ställt ut Robin en hel del under maj månad, utställningarna i närområdet klumpade visst ihop sig till en och samma månad. I rask takt avverkade vi Smålandsstenar, Nybro x 2, Hässleholm och Växjö. Kammade hem fyra excellent och ett cert. Nu blir det lugnare på utställningsfronten för hans del, medan jag kommer att åka runt och för att bli klar som ringsekreterare.

Asta och jag tog tjuren vid hornen och tävlade lydnad (2:an) i slutet på maj. Hade kunnat gå hur bra som helt om inte om hade varit… Hon daskade i med riktigt bra poäng (utan att hon på långa vägar gick så bra som hon kan), men reste sig tyvärr på platsen (igen). Och platsen som var det vi tränat på – lite grann i alla fall. Är iofs inte jättebesviken eftersom hon blev ordentligt skrämd av skott ett par dagar innan tävlingen (samma plats) när vi var på agilitykurs.

Nu har operation platsliggning dragits igång!

Idag har Robin fått debutera på lydnadsplanen. Det var träningstävlingar på klubben och jag passade på att köra både lkl I och brukslydnad (appell) med honom. Intressant att se vad han gör, särskilt med tanke på att jag aldrig kört ett helt program med honom. Vi har mest tränat detaljer och delar av moment :)

Hoppade platsen, men sedan körde vi hela ettan. Misstänker att det var väldigt snäll bedömning men linförigheten såg visst väldigt bra ut :)

Plats: 0
Tandvisning: 10
Linföringhet: 9,5 (plogar lite)
Läggande: 10
Inkallning: 9 (sakta sättande)
Ställande: 0 (går efter) Ja, detta moment kan han inte så det var inte så konstigt. Stannar men går sedan efter mig.
Apportering: 5 (tappar apporten) Hihi – sötnos. Bättre att springa och hämta vettja ;)
Hopp: 6,5 (dk)
Helhet: 7

Bra start men orkar inte riktigt hålla ihop det – får träna helt enkelt :)

Provade även på brukslydnaden, men här samlade vi mest på nollor – inte för att han inte kan, men han tjuvade till sig flera. Men bättre det än att inte vilja!!! Sedan blev han också jättetrött i skallen och ville mest hämta en kon som stod uppställd på planen och nosa i gräset. Men fin linföringhet här också, bra inkallning och budföring (men tjuvade från figgen).

Budföringen var kul att se – attans vilken fart han hade både ut till figgen och till mig, bådar gott :)

Som belöning fick han busa med en schäferfröken – han är så go mot andra hundar att det är en fröjd att se.

Nu laddar vi inför morgondagen då vi äntligen ska prova på lite bevakning. Ett halvår senare än planerat, men ändå ;)

Snö, uppraggad hund och lite av varje

Oj, nu har jag slarvat – mycket annat på gång :)

Lägger inte lite härliga bilder från förra veckan när vi hade snö i ett par dagar. Hundarna gillade det förstås. Nu när vi installerat bergvärme tycker Robin att det är lite väl varmt inomhus och vill helst vara ute hela tiden.

Robin med snönos

Njuter av solen

Asta kollar in omgivningarna. Pälslös :)

Robin kommer bärande med ”stock” nummer ett

Robbe-lobbe

Som skjuten ur en kanon…

Springa hem fort med ”stock” nummer två

I lördags var det jippo i Älmhult. Brukshundklubben skulle ha uppvisning och Robin och jag hade lovat att delta i en liten rasparad. Under tiden vi är där blir Robin uppraggad av ”chefen” för hemvärnet som undrade om jag inte funderat på att vara hundförare i hemvärnet. Fick vara ärlig och säga att det hade jag inte. Visst jag har läst lite om det men inte mer än så. Han och en kollega hade stått och spanat in oss och tyckte att Robin var en ypperlig kandidat. Han överöste Robin med superlativ och det är ju jättekul att höra bara så där helt spontant. Hahaha, eller så visste han hur en slipsten ska dras ;)

Jag kom överens med en kvinna som vi tränat sök med och som är med i hemvärnet att jag ska komma och titta på en träning, för att se vad och hur det tränar. Om Robin blir FM-hund eller inte det får vi se. Men det verkar onekligen kul att få jobba tillsammans med sin hund…

När vi skulle gå i rasparade gick Robin förstås med nosen i backen hela tiden. Vi får träna på det där! Intressant att se hur han kommer att gör inomhus i Växjö nästa helg. På lydnadsplanen funkar det oftast bra… Jag tror inte att han hinner tänka på det där – behöver kanske ge honom en uppgift i ringen?!

I går var Asta för första gången på riktigt länge med och tränade lydnad på bruksan. Dom hade träningstävling där så vi körde på agilityplanen istället. Jäklar vad laddad hon var, lite pipig men rätt ok – och momenten jag körde satt som en smäck. Hade ett underbart fritt följ, ler bara jag tänker på det. Körde även långsam och med språng marsch med vändningar och halter. Nitade rutan och bra inkallning med ställande. Körde ett par korta platsliggningar ensam, där jag gömde mig i mörkret (tror inte att hon såg mig). Lite het i första skiftet på första fjärren. Men sedan snabba skiften och helt stilla.

Med Robin körde jag fritt följ, stadga i sitt, ligg och stå. Och så en massa lek förstås :) Han stördes lite av ett annat ekipage som tränade samtidigt, en verkligt entusiastisk husse som berömde sin hund i massor – jättebra träning för oss.

Mannen som tränade samtidigt kom för övrigt fram och pratade efter träningen. Han tyckte att det var så roligt nu att träna med nya metoder – klicker. Och han hade hört att jag gjorde det samma. Kul!

Sökträning, en liten introduktion

Jag har lekt paparazzi här på morgonen och lyckades ta en bild i smyg på Robin genom köksfönstret…

Igår var vi i Älmhult på lördagsträning, denna gången var det sök. Det blev först en liten introduktion för dem som inte riktigt hade koll på hur det går till. En massa ekipage var med så det fanns gott om figgar. Har inte kört sök med mina hundar men jag har bla figgat för min bror och Boss, men det var länge sedan.

Vi körde från början med enkla övningar. Robin tycker ju att det är kul att leka med främmande människor och det känns som en riktigt bra förutsättning. Figgen fick i gång honom direkt – tog med sig leksaker och godis ut. Robin for iväg som skjuten ur en kanonkula :) Kom tillbaka hyffsat bra med boll i munnen men släppte den en liten bit ifrån mig. Bestämde mig för att skicka igen utan att koppla upp honom som vid påvisning. Vill ha bra drag ut – jag är van vid att ta mig fram snabbt i skogen så det går alltid att lösa. Men då sprang han förstås först ut till bollen innan han sprang bort till figgen. Men det gick snabbt ut igen och så blev det fest ute hos figgen med godis och kamplek – tro sjutton att han vill ut igen :)

Det var lite mer rutinerade ekipage med ute i skogen också. Kul att se så många duktiga hundar. Och kul att se en så meriterad hund som Mr Gere in action. Vet inte hur många SM-guld i skydd de har, men det var rätt fullt på tjänstetecknet :) I skydd är sökmomentet lite annorlunda. Dessutom var han den enda skallmarkören och det är visst risk för hörselskada när han sätter igång, lär vara riktigt närgången.

Sedan hade man vallat av en riktigt stor ruta för uppletande också – vi passade förstås på att köra en superenkel övning i den, men det var nog egentligen inte så lätt eftersom det var många om hade kört och det fanns en massa goda dofter. Men han fixade det också. Speciellt roligt är det att han snabbt greppar föremålet och kommer inspringande med det i hög fart – jättemallig över sitt fynd :)

Vi ska försöka komma igång med att köra sök på riktigt, det är ju jättekul!

Spår, spår, gäster och gäster

Detta blir ett inlägg med lite diverse saker. Till och börja med så var Lotta och Moltas här ute och tränade förra söndagen. Körde främst budföring och spår med Robin och han fick busa loss ordentligt med Lotta. Han ville nästan inte lämna henne när vi skulle köra budföring :) Så springer emellan det gör han gladeligen. Jag har prioriterat fart och lek med ”främmande” personer. Ska sätta på kommando och så får vi träna vidare på det där med ingångar… I spåret gick det fint fram till mitten av spåret, där stördes han av att jag lagt en leksak. Jag ska prova att lägga en pinne nästa gång för att se vad han gör, eventuellt ska vi träna spår och markeringar separat en tid tills han blir säkrare på själva spårarbetet.

I onsdags på väg hem från jobbet passade jag på att lägga ett nytt spår till Robin, 100-150 meter långt, rakt. La en pinne ungefär på mitten för att se vad som skulle hända. Tog upp spåret fint, var lite vid i spåret, markerade pinnen men tog inte upp den och var inte så intresserad av min belöning utan ville vidare. Han stördes dock inte så mycket denna gången utan fortsatte att spåra, fortfarande i vidaste laget. Kom för långt ut till höger vid ett tillfälle, då kallade jag faktiskt in honom så han fick börja om från där jag stod. Så drog han åt höger igen, inte så långt denna gången och jag började fundera på vad tusan han nu hade fått i näsan… Ja, ja, det får väl bli fel tänkte jag – jag får följa med. Och gissa vem som hade rätt? Ja, det var inte jag för längre fram hängde ju en snitsel och den bästaste leksaken låg där i mossan :) Robin, min duktiga lilla spårkille!

Malin har varit här och hälsat på med lilla Thea, ett par månader gammal. Asta älskar småbarn och vill hemskt gärna försöka pussa på dem om det går. Robin var också nyfiken på den lilla men nöjde sig med att bara nosa. I helgen har vi haft kompisar från Helsingborg här. Två barn och två vuxna, så det har blivit jättebra socialiseringsträning för Robin hela helgen. Och Asta, ja hon har verkligen fått pyssla om småkillarna med mängder av pussar.

Hittade en bild från Halmstad som jag missade att lägga ut för ett tag sedan – den är lite härlig :)

Förresten så har Robin gått om Asta när det gäller vikt. Han väger numera 33,5 kg och jag försökte mäta honom men det var inte så lätt utan de rätta grejjerna, men han hamnade på 64-65 cm.

Träningslördag

Idag har Robin och jag varit på träning i Älmhult – lite mer organiserad sådan. Det började med samling, sedan fick vi veta att dagens träning skulle bestå av spår och ev lite lydnad. Tolv hundar var med så det tog en stund för de som höll i trådarna att lägga spår till alla, under tiden körde vi budföring. Har aldrig kört budföring med Robin – inte mer än att Axel och jag gjort inkallningar en bit ifrån varandra. Bad Cilla som skulle vara mottagare att först leka med Robin (han har inte lekt med ”främlingar” mer än en gång tidigare) och sedan behålla leksaken hos sig. Funkade jättebra, han lekte hyffsat rejält med henne och när jag släpade iväg honom på 20-25 meters håll var han direkt på det klara med att han skulle tillbaka till henne. Hon belönade med kamplek och när hon avslutat leken sprang han tillbaka mig. Körde två gånger.

Sedan blev vi dirigerade till vårt spår, kändes som värsta tävlingsupplägget, jättebra. Har aldrig fått Robin till att gå ett personspår så det var spännande att se om han skulle ta det. En pinne låg i spåret och i spårslutet låg en leksak. Robin gjorde ett bra upptag men efter fyra-fem meter så var han borta, fick annat i näsan och kunde inte koncentrera sig på spåret. Det hade varit en hare som skuttat iväg när de la spåren – inte i mitt spår men i spåret bredvid så han som gick det fick också jätteproblem och det var definitivt haren som Robbe fick korn på. Jag lade ner efter ca 20 meter. Gick direkt bort till ett annat ställe och la ett nytt spår. Det funkade kanonbra!!! Åh, han var så duktig. Bra tryck i spåret – markerade till och med pinnen :)

Tillbaka på klubben fikade vi, sedan var vi fyra stycken som gjorde en platsliggning. Detta har vi heller aldrig gjort tidigare tillsammans med andra hundar. Ja, jag lämnade bara Robin korta stunder, belönade ofta men han låg jättefint. Gick ca 10 meter från honom som längst. Sedan  busade vi och tränade lite fritt följ innan vi körde hem.

Robin har slocknat för längesedan och jag ska alldeles strax krascha i soffan – nöjd! :)