Pangar och laddar inför söndag

Snö och kallt är det. Nästan så att man tycker att det kan räcka med vinter nu, även om det är jättefint och härligt (för det mesta). Har provat träna utomhus och pulsade runt för fullt i snön. Det gick inge’ vidare. Jag hade svårt att hålla balansen och gick som om jag hade tittat alltför djupt i flaskan ;) Asta var övertänd och bidrog till mitt snubblande eftersom hon tenderade till att ploga. På vägen gick det bättre – där var ju redan plogat ;) Stackars Asta, hon kommer att få tidernas chock i helgen när vi ska träna för Mona Kjernholm hela söndagen!

Igår var jag tvungen att bada henne efter att hon hade rullat sig i vildsvinsskit – det är mycket vildsvin här nu. Trodde först inte att det skulle behövas eftersom det var fruset – men det stank :/ Känns inte så bra att schamponera nu, får svepa in henne väl om hon behöver ligga i bilen på söndag.

Har varit ute och pangat idag också.

Attack!!! Lite av luften gick ur ballongen i kylan.

Men den gick samma öde till mötes som alla de andra…

Sist men inte minst måste jag lyfta vår granne till skyarna, tror kanske att det är sonen i huset… Han har kört runt på åkern här intill – rena autostradan :D

Nu smäller det för fullt…

Har funderat på hur jag kan få Asta att tycka skott är ok igen. När hon var liten reagerade hon som sagt var inte alls på skott men har blivit skrämd och tyvärr har jag inte kunnat reparera detta. Nu när vi är ute och det smäller, händer titt som tätt här, tycker hon att det är obehagligt och ökar takten. Är hon lös så händer inte mycket mer än så, kan kalla in henne och ger henne sedan frikommando. Men, det har inte gått att avleda henne med varken godis eller leksak. Snarare har det varit så att man då förstärker hennes känsla av att det verkligen är något obehagligt som händer och att det är bäst att passa sig.

Det luriga är att om jag haft henne under ett ligg-kommando eller kanske snarare med uppmaningen ”lägg dig”, har inte provat med skott på nära håll eftersom det inte vore schyst, så har hon legat kvar. Vid ett tillfälle helt oberörd dessutom. Kanske hade hon fullt upp med att kolla in Moltas som var ute på vift den gången ;)

Har lurat på hur jag ska kunna träna skott utan att det blir för mycket på en gång. Ljud-cd funkar inte i sig själv även om jag tror att hon blir lite avtrubbad. Verkar som om känner igen ljudet – har haft med den i bilen och spelat när vi varit på lite olika platser. Vi har slagit brädbitar mot varandra och det bryr hon sig inte heller om även om hon var lite förbryllad första gången, fast mest över att det inte var hennes träbitar ;) Ja, vi har provat en massa saker med skiftande resultat.

Kanske är det så att om hon ser var ljudet kommer ifrån eller om det är hon själv som gör det så försvinner överraskningsmomentet och det är mer ok. Återupplivade en idé jag hade för ett tag sedan när jag hittade en storpack ballonger i ett skåp. Okej, tänkte jag – jag provar med, som Maria påpekade för längesedan, att Asta får smälla ballongen. Blir i och för sig överraskande, inte minst första gången :O

Proppade den första full med små foderkulor som är väldigt poppis och blåste upp den. Inte fullt utan så att den var lite lös och förhoppningsvis inte skulle låta så mycket. Jackpott om du frågar Asta. Nästa ballong fick jag knappast blåsa upp i fred, hade en hund som skuttade i ansiktet på mig. –Nu smäller det, sa jag till henne. Och PANG! Jackpott igen med småkulor över hela golvet som man dessutom fick leta efter, det kan bara inte vara dåligt.

Så nu har Asta pangat 5 ballonger inomhus och jag en. Tog med en på lunchpromenaden också – funkade bra det också :) Får se hur det utvecklar sig.

Så en uppmaning till alla barn – håll ballongerna borta ;)

Vad har jag gett mig in på…

I ett ögonblick av sinnesförvirring svarade jag ”Klar att jag är på!” när min kollega frågade om jag skulle vara med i hans lag… Ahumr, nu är jag alltså anmäld till Kamera & Bilds fototävling Grand Prix 2010. Man tävlar dels i lag men även individuellt. Och det ruggiga är att man vid varje tillfälle skickar in 5 bilder en gång i månaden, från januari tom oktober!!! Är jag inte riktigt klok i huvudet, hur tänkte jag?! Hade svårt att bara nu, vid första tillfället, hitta fem bilder… Jag måste alltså hitta eller producera ytterligare 45 riktigt bra bilder och inte bara med hundar (läs Asta) som motiv ;)

Härom kvällen kunde jag i och för sig fått till ett par närbilder på vildsvin, om jag varit på hugget. De stryker omkring precis utanför huset. Inte på tomten, men just utanför staketet. Och igår kväll när vi hade besök var det nära att vår gäst hade fått ett par på motorhuven.

Har fortfarande inte kommit igång och träna på allvar. Eller, det gör vi, fast inomhus. I förra veckan satte upp en liten ruta i vardagsrummet. Asta skuttade som en känguru vid blotta åsynen av konerna. Det verkade som om hon tänkte att det äntligen skulle bli dags för träning… Ingen tvekan heller om vad hon skulle göra. Sprang blixtsnabbt in och ställde sig mitt i rutan med glad svans :) Vi har också kört en del ställande, läggande vid inkallning och fjärr. Det som är roligt är att fokuset verkligen är på topp och att svansen går hela tiden. Men som sagt, det är inomhusträning och inte mycket som stör.

Platsliggning kör jag nu varje gång jag hämtar posten. Lägger Asta och går sedan utanför tomten för att hämta posten, då försvinner jag ur hennes synfält, förlänger sedan tiden efterhand. Det kommer alltså att ta väldigt lång tid att hämta posten framöver ;)

Sedan har vi snart ett flytande ”slalom mellan mina ben” som trix. Använder mina fingrar som target och det funkar med allt mindre hjälp. Har varit ett bra sätt att träna fingertarget – att båda händerna kan vara target.

Kan katten, så kan väl jag…

I lördags eftermiddags efter det att katten kommit in fick jag plötsligt en känsla av att något inte stämde. Gick ut i köket och ser Asta sitta på golvet nedanför spisen med upprörd min! På spisen sitter Tazt och slickar på ett par skivor kött som ligger och tinar. Racka’ns katt…

Senare på kvällen när middagen är intagen, desserten likaså, hör Axel ett smaskande ljud i från köket. Asta står under bordet och glufsar i sig resterna från middagen – fyra stora biffar som gratinerats i ”gräddsås” och riven ost… Glassburken med biffarna har snyggt lyfts ner från diskbänken till golvet utan att hamna på fel köl och inte en droppe har hamnat på golvet. Aldrig tidigare har hon tagit något från bänken, inte ens försökt trots att den ofta varit full av frestelser. Men denna gång verkade hon ha tagit lärdom av någon…

–Kan katten så kan väl jag, sa Asta ;)

Nytt år – nya bilder

Nu har vi kommit hem från en underbar nyårshelg på Vishult!

Det var mörkt när vi kom fram till Vishult i onsdags. Temperaturen var -21 så det blev bara en kort rastningstur. Då fick Asta syn på ett antal skumma föremål. Eller ja, i dagsljus ser de inte så konstiga ut men i månskenen undrade först jag också var det var. Asta stelnade till tog sedan ett långt språng ut i snön. Tänkte sig nog att hon skulle sätta fart på de där jättehararna ute på fältet, men vände nästan i luften när de inte rörde på sig… Tog en tur runt om för att inspektera och skälla lite på de lustiga hararna. Till slut tog nyfikenheten över och hon gick fram för att kolla vad det egentligen var för något.

Skumma saker på fältet

I snön

Rebecka visade prov på magstyrka

Det är inte bara ett par magcrunch den där lilla damen bränner av. Pappa (min bror) får också lite träning :)

Becka och Grabben myser

Grabben som inte är så gammal, ett år ganska precis, tyckte att Asta vad underlig. Hon har ganska nyss gått ur löp och var inte alls så sugen på att leka med killarna. Han kunde inte förstå hur hans kompis plötsligt kunde ha blivit så tråkig eller tantig! I somras hade de fullt ös i Halmstad men nu var det kalla handen… Puzzel tog det hela med ro.

På promenad

Fritt följ

Känguru?!

Asta i full galopp