Kan katten, så kan väl jag…

I lördags eftermiddags efter det att katten kommit in fick jag plötsligt en känsla av att något inte stämde. Gick ut i köket och ser Asta sitta på golvet nedanför spisen med upprörd min! På spisen sitter Tazt och slickar på ett par skivor kött som ligger och tinar. Racka’ns katt…

Senare på kvällen när middagen är intagen, desserten likaså, hör Axel ett smaskande ljud i från köket. Asta står under bordet och glufsar i sig resterna från middagen – fyra stora biffar som gratinerats i ”gräddsås” och riven ost… Glassburken med biffarna har snyggt lyfts ner från diskbänken till golvet utan att hamna på fel köl och inte en droppe har hamnat på golvet. Aldrig tidigare har hon tagit något från bänken, inte ens försökt trots att den ofta varit full av frestelser. Men denna gång verkade hon ha tagit lärdom av någon…

–Kan katten så kan väl jag, sa Asta ;)