”Halleluja moment”
Idag hade Asta varit hemma med husse som efter sin lilla tur kring Vättern dragit på sig en rejäl förkylning. Passade på att köra en apportering mitt i glädjeyran (blir tokglad när man kommer hem). Kan nog inte påstå att jag varit närmare ett ”Halleluja moment” förrut. Hon satt kvar, sprang ut, greppade direkt och travade snabbt in och gjorde en hyffsad ingång nästan helt utan tugg! Och, att trava snabbt in är helt underbart just nu. Tänk… om detta ändå blir ett favoritmoment till slut ;)
Körde sedan lite fritt följ som funkade jättebra sedan tokbusade vi en stund innan vi avslutade med lite mys :D
Förrsten appropå husses bedrift att trampa runt Vättern… Det gick väldigt bra för honom, det var ju ändå första gången och han klarade sig under nio timmar och kom in på listan för de 500 snabbaste. AXEL NILSSON 516. Start: 03:36:00. Tid: 08:44:00. GRATTIS!!!
VIT HERDE 
Glad midsommar!
Kul att apporteringen börjar att fungera. Fick tips på lägret att träna mycket kamp och att hunden lär sig att få lite motstånd. Träna t ex med en gummirulle att hunden ska greppa och hålla emot när du drar. Klicka och kräv mer och mer motstånd/kamp om hunden är ovillig att kampa. Till slut ska vem som helst kunna gå fram och dra i apporten utan att hunden ska släppa. Sen ska den givetvis släppa på kommando. Det ska göra att hunden får bättre klipp när den greppar apporten, och att den håller tills man ger kommando.
Vittringen fick jag prova på att träna när jag var på mitt första träningsläger (när jag var riktigt blåbär). Först rev vi en massa gräs och lade ut mitt på gräsplanen. Vi använde en vittringsapport som föraren tagit på. Låtsades gömma den lite här och var i gräset, och gömde den sen (ung som när man gör närsök). Hunden tittar på hela tiden. Sen skickar föraren hunden att leta på den enda apporten. Den måste koppla på nosen eftersom apporten är gömd.
Nästa steg var att lägga ut många orörda vittringsapporter i en hög och lägga den som man tagit på lite bredvid så att en sticker ut och spontant blir den hunden vill greppa. Sen flyttar man den luktande apporten närmre och närmre högen.
Sen kan man börja lägga ut 5 apporter som i tävlingsmomentet.
kram
Va kul att det funkade så bra med apporteringen! Jag är lite kluven till det där med apporteringen. Samtidigt som jag vill att Vilja skall ha ett fastare och hårdare grepp om apporten är jag rädd att det skall ”smitta” av sig på jakten så hon tar för hårt i dummies och vilt! Men det är ju när hon håller sådär löst som hon tuggar. Det gäller att få till ett fast grepp utan att det blir hårt :-) Inte helt lätt men vi får kämpa vidare. Vilja har ju bra fart både ut och in och brukar för det mesta ha snabba upptag (ibland stämlar hon den förstås med framtassarna) men det är vid ingången som hon börjar tugga när apporten vickar i munnen pga att hon håller för löst. Och det ör klart hon fpr ju inte hålla för löst i t ex en skadeskjuten and heller….det gäller ju att de lär sig att anpassa hårdheten i greppet :-)
Underbar bild!
Har du några tips på hur man får vovven att sluta ”rulla” apporten i munnen?