Rapport från Robin

Robin mars 2010

Barvestad’s Rockin Robin

”Så, nu har man installerat sig här nere i Småland. Tycker att det verkar vara helt ok – lite lite snö att kissa i men å andra sidan finns det huuuur mycket mysiga lerpölar och vattenhål som helst.

Resan hit gick bra, hann med en massa saker innan jag hamnade här. Ja, från början visste jag ju inte var jag skulle när kennelmamma tog mig till Centralen och följde med mig till tåget. Där tog matte emot mig och jag sov gott i hennes knä tills hon plötsligt väckte mig och tyckte att vi skulle gå av. Möttes då av en tant som var överlycklig över att se mig. Humm, känner vi varandra, tänkte jag… Men det verkade i alla fall som om matte kände tanten för hon följde med oss till en bil och så åkte vi iväg till ett hus som verkade trevligt. Tre tvåbeingar till fanns det där, två lite mindre och en stor. Bättre upp, det fanns fyrbeningar där. En stor svart som pussade på mig och la sig på rygg. Lekpappan hette han visst. Sedan fanns det en till svart som var med på min linje när det gäller hur man busar, eller hur Grabben.”

Robin frissa

Om ni undrar över min frisyr så är det helt enkelt en av Lekpappans specialiteter. Mattarna skrattade åt mig och tyckte att jag såg ut som en Laeke-någonting och någon mumlade något om Mudi. Jag tycker att det var punkigt och snyggt!

”Det visade sig att jag inte var hemma. Och att tanten som mötte oss och var så glad över att se mig var min riktiga matte. Hon skulle också ha med mig på tåg, skönt så att man får sova lite. Det frestar på att vara på resande fot och busa med retrievers.

På plats hemma kollade jag in huset och omgivningarna, sedan åkte vi iväg med bil en sväng. Kom fram till en stor hundgård med två stora vita hundar (såg ut lite som mig) och en mindre. Dom skällde väldigt mycket när vi kom, lite läskigt tyckte jag – men man är väl inte mindre karl än att man kan skälla tillbaka lite! Vi tog med oss en vit hem, som först verkade vara lite sur men vem kan motstå en sådan charmör som mig! Fast hon är fasligt snabb och det är stört omöjligt att springa ifatt henne. Jag har provat massor av gånger och tagit bra fart, men det vill sig liksom inte.”

Asta och Robin

Övar på farten

”Matte tycker att jag är duktig och hon har börjat locka mig med godis som jag inte får ta. Jo, jag vet – det låter väldigt knäppt men jag har inte sagt något till henne. Nu ska jag ta en tupplur, vi hörs snart igen!”

Asta och Robin busar

Herren på täppan…

6 responses to “Rapport från Robin”

  1. Annicka says :

    Underbart att läsa :=) Vilka härliga bilder.

    Det blev väldigt tomt här hemma tycker vi alla men vi ser fram emot att få följa er.
    Vi är samtidigt så glada över att Robin fått ett SUPER bra hem och dessutom tillsammans med en annan vit, söta och trevliga Asta :=)

  2. Karin, Wilma och Miso says :

    Jag undrar vilken planet jag har varit på. Har HELT missat att ni skulle få en till familjemedlem. Vad roligt!

  3. Karin, Wilma och Miso says :

    Så du spontanköpte en valp ;-) Väldigt söt med STOOORA öron.

  4. Helena says :

    Men Guggenilla du kunde väl åtminstone ha sagt nåt till mig!!! Det är ju bara två helger sen jag frågade om det skulle bli en vit herde igen och nu har du fått hem en underbar liten kille från Barvestads!! Vilka goa härliga öron! Man vill bara gosa in sig i dom :-) Kram och puss på storasyster Asta och lillen

  5. Puzzel says :

    Kom tillbaka!!

  6. vitherde says :

    Snart får du pussa på mig igen – saknar min wet-look frilla ;)

Lämna en kommentar