Första skotten

Idag hängde Robin och jag med Eva och Lisbeth på jaktträning :) Vi inledde med att Robin fick höra skott. Jag har varit och är fortfarande lite nervös för detta med skott. Eftersom jag redan har en skottberörd hund, och inte vill ha en till, så kommer jag att försöka träna på detta så mycket jag kan (ska få tillgång till en startpistol!!!).

Vill tillägga följande!
Jag ska främst ha startpistolen för att försöka träna Asta. För henne har det funkat att hon sett mig smälla ballonger, så jag ska prova med att hon se mig skjuta med startpistol. När det gäller Robin kommer jag att fortsätta med att vara ”klumpig” i köket men också att han någon gång faktiskt får höra skott (under kontrollerade former). Vi bor på landet och det händer titt som tätt att någon är ute och tränar inför jaktsäsongen eller jagar (vildsvinssäsongen verkar pågå året om).

Som jag tänker i dagsläget skulle jag kunna avstå skott den dag det blir dags för MH, även med en skottfast hund. Som jag ser det så spelar det egentligen ingen större roll vad MHt visar på skotten, så varför chansa!!! Efter regeländringen för deltagande på MT så vet jag många andra som också resonerar så. Hundarna är i regel unga när man gör MH och mycket kan hända… Istället kan man satsa på förbereda hunden inför MT.

Tillbaka till dagens övning. Lisbeth hade startpistol med sig, en supersöt rosa liten sak (www.hundsystrarna.se). När man ser den känns det nästan skrattretande att man måste ha licens! Vi gick bort och ställde oss ca 100 m från skytten. Slängde ut ett gäng korvbitar i ett godissök. När Robin hade börjat leta och hittat någon bit signalerade jag till Lisbeth för skott. Inte en reaktion. Inte ens ett ryck i örat, ingenting – bara ett ivrigt sökande efter korvbitarna som försvunnit ner i riset och mossan. Tittade upp en gång mellan skotten för att kolla läget, sedan ner och leta igen. Jag stod helt passiv vid sidan om. Inget beröm, ingenting men attans vad skönt det kändes!

När de andra tränade låg Robin i bilen, skötte sig jättebra. Hade lite ljud för sig vid något tillfälle annars låg han helt tyst och kikade under bagageluckan efter de andra hundarna som jobbade.

Under tiden vi var ute och tränade var husse ute på en riktig långpromenad med Asta, så hon är också nöjd. Efter att ha varit ute och skällt lite på hästarna ligger de nu och sover – riktigt, riktigt tungt :)

Visst är den söt – den lilla rosa :)

Finns eller fanns att köpa hos Hundsystrarna. Så inte bara att den syns bra, man bidrar dessutom till bröstcanserforskningen.