Utställningen som nästan gick om intet…

I går var Robin och jag på Växjös internationella utställning. Robin skulle göra debut inomhus och på riktigt. Vi seglade in i Tipshallen och kämpade oss fram till ring 13, där installerade vi oss och tog det lugnt en stund. Såg på ett gult A4 ark som hängde på ringskylten att det var domarändring för bla annat vit herdehund.  På samma ark stod det Bearded Collie – ja, och det var de som var inne i ringen… Två raser till stod uppräknade på lappen innan vit herdehund. Gick och handlade ett välbehövligt halsband till Robin, satt och slappade en stund till. Tänkte att det här tar väldigt lång tid, en massa beardisar och två andra raser innan oss – går ut och rastar killen en stund. När jag kommer bort till receptionen som ligger vid entrén ser jag att samma lapp hänger där också. Börjar ana onåd… Men va f-n, det är ringbyte!!! Hur tusan kan man skriva det med liten röd text på gult papper – det syns inte.

Har som tur var ryggan med grejjerna i med, springer tillbaka och försöker lokalisera ring 21. Inte i hallen längs långsidan. Folk överallt! Nix. Då måste den vara i hallen vid kortsidan på Tipshallen. Ännu mer folk! Springer vidare och som tur var verkade Robin tycka att det var bra att det äntligen blev lite action på det här stället :) Är helt säker på att jag missat hela konkarongen. När jag äntligen kommer in i rätt hall ser jag en vit herdehund i ringen – jäklar. Men, jo är det inte en valp… Då ska jag in som nästa.

Stressad som attan hivar jag av mig ytterjacka, snäser åt en stackars tjej som ska filma sin fina lilla valp inne i ringen att jag inte kan flytta mig utan det får hon göra… Sorry :) Räddaren är Anna som säger att allt är lugnt och att hon håller Robin så att jag kan få fram halsband, nummerlapp och i alla fall borsta ett par tag genom pälsen. Snälla, go’a Anna! Och min lilla kille som alltid är så självklar och tar det mesta här i världen med ro ♥

Allt på plats – ut i ringen – och Robin är jätteduktig. Inte nosa i backen och han springer på jättefint. Åh, jag blir så glad!!! Efter bedömningen pratar domaren med mig så jag missar skyltarna som hålls upp och måste fråga domaren hur det gick. Etta med ck – hoppla :) I bästa hanhundsklass, slår lillfisen till med att vinna – alltså är certet vårt. Jag tror jag svimmar :) Det hade jag verkligen inte väntat mig, han är ju bara 10 månader… och hanhund.

Här kommer den strålande kritiken:

För åldern utmärkt huvud och uttryck, utmärkt hals, utmärkt rygglinje, utmärkta proportioner, tillräckligt bröstparti, mycket goda vinklar, passande benstomme, utmärkta tassar, för åldern utmärkta rörelser.

I finalen fick vi efter ett antal rundor i ringen ge oss mot Cinzia. Stort grattis Charlotte! Domaren var jätteglad över att det var två så unga hundar, en junior och en unghund, med sådana kvalitéer i finalen.