God Jul och Gott Nytt År!

Vi är lite sent ute men alla som har Facebook har kanske redan sett hälsningen. Inte direkt min typ av julkort men de blev bra. Gjorde ett speciellt bara för Robin också. Kul att pilla med när man har tid.

Korten blir lite suddiga när de blir förminskade… Klicka på dem för att se dem i 100%.

Lydnadsbeduten avklarad

Idag har Robin gjort debut i ettan, i inomhushall – men om du frågar Robin hade ha lika gärna varit ute i det snöblandade regnet ;) Jo, har var stekhet på uppvärmningen utomhus…

Vid lottningen fick vi startnummer 2. Det kändes gött att få ett tidigt startnummer (1 hade varit ännu bättre). Inte för att det spelar någon roll, men det var jädrigt kallt, blött och blåsigt. Och inomhus var man ju bara när man tävlade. Och att stå ute i värsta hagelskuren i väntan på att få komma in i hallen för platsliggning var inte den mest behagliga upplevelsen…

Först platsen… Robin lade sig direkt på kommando och låg lugnt och fint. Efter 1,30-1,45 och mycket gnäll från en eller ett par hundar kommer det plötsligt en hund rusande. Den sprang förbi alla hundar och fram till Robin! Shit!!! Robin reser sig och skäller lite på den. Jag väntar inte på att domaren ska avbryta, det tycker jag oftast tar för lång tid, utan går fram och kallar in Robin. Har kommer genast till mig och den andra hunden står kvar en stund innan den springer fram till publiken i hallen. Men då har jag Robin i tryggt förvar :) Domaren avbryt förstås och vi fick göra om platsliggningen. Usch, det är sån’t här man inte vill råka ut för och allra minst första gången man tävlar. Men Robin hanterade det bra, hunden som sprang fram ville ifs inte bråka, men det kan räcka med att någon inkräktar på den ”privata sfären” för att en hund ska ogilla platsen – i värsta fall för alltid. Jag gick genast tillbaka till vår plats. Vi fick så klart lägga om.

Platsen igen. Inga incidenter inträffade denna gången och Robin låg helt lugnt hela platsliggningen. Påföljande tandvisning gick också helt perfekt, faktum är att han till och med satt kvar fot utan att resa sig. 10 + 10 :)

Linförighet: 7
Jag tycker att Robin gjorde det mycket bra och att vi faktiskt fick lite dåligt betalt… Men domaren dömer. Vi fick lite avdrag för lite pip och för att hon tyckte att han trängde.
Han hade ett underbart fokus, höll positionen såväl djupled och sidled, snabba och raka sättanden (ja, nu får jag ju inte titta ;) Men det var iaf hur jag upplevde det och domaren gjorde inte några sådana avdrag heller). Berömde honom med lite ”ryggdunk” men med facit i hand ska jag förbereda honom bättre inför läggandet (som han normalt sett gör hur säkert som helst).

Läggande u gång: 0
Ja, det här momentet nollade vi. Jag kommenderade och han försvann… Jag trodde så klart att han lagt sig eftersom han normalt sett kan detta moment hur bra som helst. Men så hör jag att någon tassar bakom mig, kommenderar igen men både han och jag märker att det redan gått snett. Jag stannar och visar honom ligg istället. Det blev på något sätt totalt miss i kommunikationen. Sådant som händer men lite surt.

Inkallning: 10
Ja, vad säger man… Att inte träna kan göra underverk ;) Hahaha, hade inte väntat mig en 10:a eftersom han brukar sätta sig ngt snett efter ingången. Men nu blev det jättefint och… Han nuddade mig inte :)

Ställande u gång: 8
Detta momentet har vi haft lite trubbel med eftersom han är så snabb på att lägga sig vid kommando. Så jag har fått jobba med att lära honom skilja dem åt. Pep lite innan och tog något steg enl domaren.

Apportering: 6
Ja, bättre några poäng än inga alls. Hade han inte nollat läggandet så hade jag övervägt att hoppa över apporteringen. Apporter ska man hämta och lämna av om Robin får bestämma. Nu tog han den, reste sig och jonglerade med den. Släppte den inte men rätt mycket tugg blev det ;)

Hopp över hinder: 10
Inga problem och detta tränar vi i princip aldrig. Men hoppa är kul så det gör han gärna och här har han haft lättare att få till ingångarna :)

Helhetsintryck: 8
”Lite ljudlig”

Missade ett första pris med 4 poäng och kom 6:a bland 13 deltagare :/ Surt men jag blev taggad på att tävla igen men inser att det inte blir förrän efter nyår och då med nya regler.

Men jag är så nöjd med Robins insats. Mest av allt han ha klarade platsen efter det inledande strulet och att han höll ihop det så bra! Och sjukt glad när man hör någon vid fikabordet  säga ”Såg ni henne med den vita herdehunden, vilken kontakt de hade!”.

Förresten, han brast lite i koncentration när Eva-Lenas (TL) vackra stämma talade om vad nästa moment var. Då satt Robin och lyssnade och lade huvudet på sned… Får träna lite med en röst som klingar lika vackert :)

Puss på dig Robbe!

Hundaktiviteter på 50-årsfest

Förra helgen var vi på 50-årsfirande. Axels syster fyllde 50 och vi var uppe och grattade. Eftersom Eva har två jaktlabbar och ägnar mycket av fritiden till hundträning hade Magnus och Marie förberett för lite olika hundaktiviteter. Vi skulle spela 21 med hjälp av hundarna och blev indelade i fyra lag, en hundförare i varje lag. Vi hade tillgång till sammanlagt åtta hundar: tre jaktlabbar, tre goldenkillar och två vita herdehundar, men en goldenkille avstod helt.

Tjugo dummisar, var och en med ett spelkort fasttejpat på sig, lades ut (och hängdes upp i träd) på ett område i skogen. Sedan skulle en hund i taget skickas att hämta dummisar och laget skulle försöka få 21 eller i alla fall inte bli tjocka. Laget bestämmer själva när man stannar. Vi var ju på retrivarnars ”hemmaplan” men mina vita har varit med på en del jaktträning, så dom jobbade på dom också – och hämtade dummie efter dummie. Jätteroligt!

Dagen efter var jag och Marie ute och la ett fält med dummisar. Först förde hon med Grabben och sedan tog jag ut Robin. 11 dummisar var utlagda. Fyra på nära håll, fyra på ”mellanavstånd” och tre längre ut. Robin jobbar jättefint, jag lät honom ifs inte hämta alla utan nöjde mig med åtta. Det märks direkt när han hittat en, då kommer han in som ett skott. Jag tror att det är bra träning inför uppletandet (och lite mer lättsamt eftersom detta gör vi bara på skoj). Han blir uthållig och lär sig täcka nya ytor.

Jag ska försöka komplettera med lite bilder och ev en liten filmsnutt :)

Mörkerspår och långa män

I helgen som gick hade vi eller rättare sagt Axel besök av pokergänget, gamla lagkompisar från ÖVK, vilket innebär att huset fylls upp av män runt 2 metersstrecket ;) Plötsligt verkar vårt stora hus väldigt litet… Asta tycker att det är underbart att få ha så många att rå om och Robin hänger på. Vet inte hur många som blev ompysslade på morgonen denna gången. Katterna tog det hela med ro. Keba låg på hundburen och sov i uppståndelsen när alla anlände. Mira använde Lasses axel som språngbräda för att ta sig upp på ekskåpet i köket. Senare under kvällen kröp de båda två upp och somnade i Olas knä.

Sommarhundar – man längtar redan…

På söndagen åkte jag ut och la två spår. Till Asta – varierad terräng på ca 1 000 meter, 5 apporter + slutapport. Och ett till Robin över en myr ca 600 meter, 3 apporter + slutapport.

Astas spår började på ”odlingarna” (åkermark) i ca 150 meter, vinkel vänster, över en bäck och sedan in i skogen. Först gallrad skog med ganska mycket ”bös” på marken, sedan över två bäckar och ut på en myr. Här var det riktigt blött och när jag gick spåret fick jag vända eftersom jag sögs fast i marken. Men det blir bra tänkte jag – blir lite återgång i spåret det… Efter det fortsatte jag upp i skogen, lite torrare underlag och la slutapporten så småningom på en kulle.

Japp, och så skulle jag ta mig ut. Vinklade direkt till vänster ut mot vägen eller en stig som så småningom kommer ut på vägen… Trodde jag!!! Gick efter en stund på ett dike som jag inte kände igen. Följde det en bit och tänkte att jag skulle känna igen mig, men inte… Fortsatte en bit till och fick så småningom syn på en snitsel. Hahaha, tänkte jag – det där måste vara en snitsel som jag glömt kvar sedan tidigare, för det var absolut min snitsel. Ja, just det… Och där ligger en slutapport – WHAT!!! Jag har gått i en cirkel. Jag trodde alltså att jag visste precis var jag var och hade bara stegat iväg. Nu fick jag tänka efter och så hittade jag stigen, den var inte så långt borta.

Hem och gräva i trädgården och vänta på att Axel skulle komma tillbaka efter sin cykelrunda. Men oj vad tiden gick snabbt och vad fort det blev mörkt. Tog först Robin på hans spår. Han är fortfarande ganska mycket nybörjare och jag vill ha koll på hur han spårar och hur han markerar apporterna. Gick bra – har riktigt bra sug i linan när han är på spåret och spårar riktigt noga, mest i spårkärnan. Har börjar lära mig känna när han har spåret och inte. Har bra sug oavsett men när han är riktigt säker blir han blytung i linan. Han slarvade lite med apporterna och ville spåra vidare med dem i munnen. Har tar dem dock i munnen direkt. Hade lagt en tunnare, mörkare apport först och den markerade han jättefint :) När jag tänker efter så markerade han dem nog slarvigare allt eftersom han spårade.

När jag kom hem och skulle ta ut Asta hade det hunnit bli becksvart. Har spårat med henne i mörker tidigare, fast då utan pannlampa. Pannlampa på, mobiltelefon i fickan för säkerhets skull (hade ju svårt att hitta tillbaka när det var ljust). Släppte på henne ute på ängen. Fint upptag men sedan fick hon annat i näsan. Det brukar vara mycket vilt just här och det var förmodligen rådjur som rört sig i området alldeles nyligen. Missade apporten som låg här. Fick lite hjälp med att komma på spåret in i skogen, gick sedan fantastiskt bra. Hon slarvade också lite med apporterna, men det blev bättre allt eftersom. Fixade återgången i spåret perfekt och vi fick alla pinnar med oss hem förutom den hon missat i början. Men sedan… Oj, vilket håll hade jag nu tagit ut egentligen. Allt ser ju så annorlunda ut i mörkret. Referensramarna blir helt annorlunda i pannlampans sken. Asta tog direkt tag i ett spår men jag var osäker på om det var rätt eftersom jag gått och snurrat där tidigare.

Bäst att slå Axel en signal och be honom köra längs vägen och tuta! Jo, då han skulle komma. Under tiden hade jag gått tillbaka och vill att Asta skulle ta bakspår tillbaka, men det ville inte hon. Hon var fast besluten om var spåret gick… Ska jag lita på henne eller inte. Inte så kul att snurra runt i skogen, i mörkret en söndagskväll. Hade bestämt mig för att stå stilla tills jag hörde tutandet men så kollade jag in mobilen, den har ju gps. Tog fram satellitbild och följde med Asta en bit för att se hur jag rörde mig och visst, hon hade ju stenkoll. Vi rörde oss mot stigen – mattes super-spårar-tjej!!! Hon är helt suverän. Kom ut på stigen precis där jag kommit ut tidigare. Och Axel, han kom först när vi var ute på vägen…

Vad kan man lära av detta, Robin…

1. Dela upp spåret, ”slut” efter varje apport
2. Han kan :)

Vad kan man lära av detta, Asta…

1. Snitsla vägen ut
2. Lita på henne
3. Spåra mer i mörker – en hisnande upplevelse – men ta andra pannlampan för att undvika ”elavbrott” :)

Stockholm – sedan lydnad och bruks

Det blir Stockholm – trots att det trasslade till sig med anmälan… För nu ska vi visst vara anmälda :)))

Robin – liten har blivit stor

Sedan blir Robin 2 år i början av januari och då vill jag satsa mer helhjärtat på lydnad och bruks. Lydnad för att det är så himla kul och bruks för att det också är så himla kul. Vill köra både spår och sök framöver. Sedan vill jag göra anlagstestet i vallning. Robin hade helt klart anlag för vallning, men vi gjorde aldrig testet. Vore kul att om fler med vita herdehundar gjorde vallanlagstest för att se hur mycket vallanlag som finns kvar i rasen.

Oj, det är så mycket jag vill… Barmarksdrag, prova IPO och specialsök står också på önskelistan.

Utställning och lydnadsträning

I lördags ställde vi ut på Växjös internationell utställning – skönt med hemmamatch :) Tio vita herdehundar var anmälda och åtta var på plats. Det blev en repris av förra årets final, Strandkungens Cinzia mot Robin i finalen och vi blev BIM – igen… Grattis Charlotte, men nästa år tar vi er ;)

Barvestad’s Rockin Robin – Växjö 2011-11-05
Excellent, 1:a ukl med ck. 1:bhkl, CERT, CACIB, BIM

I dag har vi varit och tränat lydnad med bästa Dorn och Susanne Josefsson, stort tack. Tänk vilken ovärderlig hjälp det är att ha några extra kritiska ögon på sig. Hade aldrig kommit på varför Robin ibland (ganska ofta) sätter sig så långt bak vid min sida – och tänk vilken ”enkel” lösning det fanns på problemet. Även om många kanske skulle tycka att det är detaljer så tycker jag att tex fria följet, som kändes väldigt bra redan tidigare, känns suveränt bra nu och säkrare! Jag vill ju gärna sikta högt eftersom jag känner att det finns sådan potential i Robin. Bara tiden räcker till…

Och tänk förresten att han valde apportbocken framför bollarna i väskan, bollgalningen – ett hallelujamoment ;)

På begäran ska jag försöka filma fria följet, men det får bli nästa helg. Nu är det becksvart innan man ens hunnit börja tänka på hemgång.

Lite skönt 50-tal

Hittade lite sköna 50-talare. Vita film- och hjältehundar…

Kelly and Me (1957). Skön 50-talsaffischer och lobby card.

Timber Fury, 1950. Zoro The Wonder Dog Lobby Card finns på E-bay. (Fast jag undrar just vad de gjort med den asiatiska mannens ansikte…)

Fangs of the Artic, 1953

Northern Patrol, 1953

Och så Walt Disney’s Corky and the White Shadow.

Någon frågade om Robins boldness

Jag trodde kanske att jag skrivit om detta efter vårt MH i våras, men tydligen inte. Fick frågan om vad Robin hade i boldness (ibland på tapeten)… Enligt uträkning som presenteras i ”Mentalitetsboken” av Ingalill Blixt, Curt Blixt och Kenth Svartberg, blir det som följer:
Socialitet: 4+4+3 = 11
Lekfullhet: 4+4+2+4+4 = 18
Nyfikenhet/Orädsla: 5+5+5+5+5+5+5 = 35
Summa boldness: 64 / 15 = 4,27

Kullbrodern Ozzy, 4,13

Kennelträff och spår

Den 25 september var vi på kennelträff i Järfälla. Barvestad’s kennel hade träff hos Hundfantasten – vilken dag! Strålande sol och en massa trevliga hundar med lika trevliga hussar och mattar. Så kul att träffa alla.

Robin uppförde sig galant, han hälsade på alla med höll hela tiden koll på var jag var. Ibland kunde man inte urskilja honom i mängden av alla vita, men så plötsligt kom en glad kille rusande mot mig. Min underbara kille :)

Det fanns lite olika aktiviteter att prova på och vi hoppade på spår. Vi lade spår till varandra. Jag la till Lita och matte och själv fick jag spår lagt av Chaplins husse Fredrik. Jag bad om ett rakt spår med en apport + slutapport. Robin har just börjat markera pinnarna i spåret, första gången på appellkursen. Då gick vi ett fältspår och nu ville jag kolla hur han hanterade ett skogsspår. Gick jättebra. Lite yvig i spåret men markeringarna var klockrena.

Dagen bestod sedan mest av mingel och bus. Körde lite träning på slutet, då några begett sig hemåt. Lite fritt följ, budföring och framförgående…

Tack Annicka och Mari för en underbart trevlig dag! Lite bilder.

Lita R’n’r wonderdog och matte hade åkt ända från Umeå. Husse var också med.

Robins snygg-syrra Stella var där tillsammans med matte.

Och Robins snygg-brolla Ozzy som vi senast träffade på MH:t i april.

Syster och bror – Stella och Ozzy.
När jag visade bilderna trodde Axel att det var Robin som satt här…

Samling

Många vita blev det.

Förkylningstider

Gott recept på ”förkylningsdryck” som jag hoppas hjälper!

Koka vatten. Skär skivor av färsk ingefära och citron, lägg ner i vattnet och rör ner en eller två matskedar honung – alla ingredienser efter tycke och smak. Dricks varm, kall eller ljummen.